I morse lyckades jag med konststycket att ta mig till flygplatsen i god tid men ändå komma en timme efter det att planet lyft. Så går det när man tittar på biljetten och konstaterar, japp, det lyfter halv tio. Men man har egentligen kollat på landningstiden.

Aaaaah.

Snabbt ombokad till nästa plan klockan tio, utan några marginaler inför mötet klockan 11, kommer till Bromma och tänker att jag hinner minsann inte springa inom toaletten utan slänger mig i en taxi. Sätter på mobilen. Piiiiip. Sms från chefen vars plan är sent. Tur i oture.

Jag har nu åkt för tidigt, kommit för sent och nu är jag för tidig igen.

?

Vi vänder taxin för att plocka upp chefen och AD som jag får vänta på i 25 minuter. Sedan slänger vi oss i en taxi på väg till.

Fel adress.

Väl framme vid rätt adress har en knapp i jackan gått av, jag har sovit 3 timmar i natt och för trettio minuter sedan fick jag en böter på 700 kr.

I förra veckan hade någon kommenterat en youtube-film där jag är med och dansar.

”The 2 chubby ones in the front dances the best”

Tack så mycket och dra dit pepparn… Min pojkvän skrattade så han blev helt röd i ansiktet när jag, ledsen, berättade att de tycker att jag är tjock på youtube. Mina kollegor reagerade likadant och gjorde en ny dansfilm på samma tema.

Se mig dansa här.

Det kan vara så att jag idag hittat den den lägenhet som blir min nästa. Den hade ingen balkong, terass eller slående utsikt. Men var ändå jättemysig. Ligger på Gamla Väster.

Då kommer tanken ”det kan ju komma något bättre”. Denna jobbiga tanke.  Denna eviga beslutsångest.