Sambolivet har sina följder. Det har min kollega fått erfara som muttrar över att julklapparna numer är köpta ur ett samboperspektiv. Nej, han behövde inte nya koppar och nej, det var inte han som önskade sig gardiner.
Hämnden inför kommande födelsedag har han redan listat ut. Känn på den flickvänner.
Ett par svarta, riktigt stora högtalare.
Det är väldigt grönt här vilket beror på en smärre misskommunikation med Loopia som raderade hela bloggen. Det kommer snart att se annorlunda ut igen. Hur har jag inte bestämt mig för. Den har ju alltid varit vit…
Ledigheten från jobb och träning har gett utrymme för min kropp att gå igenom två förkylningar, en magförgiftning och smärta i knäet. Ikväll stannar jag hemma med min Kan Jang, hettar upp glögg, sätter en streetkoreografi (eller börjar i alla fall på den) och skänker en tanke till alla er som är ute och festar i natten.
Min bästa vän sitter några kvarter bort och dricker vin. Det suger verkligen i själen men jag orkar inte. Det kanske hade varit mer motiverande med en inbjudan till Nöjesguidens nominering. Jag har alltid undrat vem det är som sitter där. Några restaurangare som väntar pris och deras crew, någon butiksdito och så de gamla vanliga samt alla frilansskribenter. Kanske har de jättetråkigt tills alla andra kommer och stormar Slagthuset senare på kvällen. Hur skulle jag kunna veta…
Det här var årets längsta inlägg hittills. Kanske för att jag inte har något att säga över huvud taget.
