Min katt vägrar äta fryst Alaskan Pollock. Men slänger sig över färsk kokt torsk. Han har mer vett än Matrisen på Sydsvenskan som brukar servera det förstnämnda.
Månad: juli 2009
Mer vin i vardagen
Ja, jag tycker att vin är viktigt. Att dela en flaska med någon och sitta och prata, skratta ha mysigt, länge. Kanske mer än en flaska, det spelar ingen roll men vinet är ett viktigt inslag i ett umgänge. Precis som det kan förhöja en maträtt kan det förhöja vardagen. Det skulle inte vara lika mysigt att sitta med vattenglas. Inte på grund av den möjliga inverkan av alkohol, men för att det är lite härligare. Som att man firar något ihop, göra något lite roligare. Vardagen till exempel.
Det är viktiga stunder för mig och för att jag ska tycka att vardagen är njutbar.
Hoddorna the place to be
Med ett skutt ur sin säng.
Ana konsekvensen
Jonas, du är mig så folkkär
Så länge du lovar att inte trycka upp mikrofonen i mitt huvud.
Uppdatering: Jonas får syn på mig och ropar från scen, inför hundrafemtio, övervägande gråhåriga stirrande allsångare , att jag just fyllt 30. Han rättade det till 25 som om jag ändå inte var ett lammkött i samanhanget. Sedan snackade han något om snaps, jag och sprit i samma mening verkar vara ett återkommande tema, och så sjöng vi.
Jag kanske har upptäckt en ny hobby. Det var inte alls tokigt att lalla med i båtlåtar och klappa takten, någon måste ju föra traditionen vidare in i vår generation. Det var bara dansen som gav mig ångest.
Allsångskväll i Folkets park
Det går inte att vara hemma. Min katt är så jobbig att jag vill stoppa ner toalettpapper i halsen på honom.
Jag beger mig till folkets park, ger allsång en chans, mest för att stödja min vän på scen. Sedan blir det schysst kvällsmat. Kanske på Råå. De har blivit väldigt bra!
Kan även rekommendera avokadosoppan på 24 kvadrat. Men utan burkräkorna.
Sveriges största matskapare
Jonas du är mig så folkkär
Tupparna på krogen.
Vad gör man med folk som är så totalt uppblåsta i sin egen värld att de helt saknar förmågan att lyssna. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har varit med om många idioter i branschen Krog. En krögare tvingade sina servitriser att röra om i hans kaffe motsols. Rörde de medsols fick de en sådan avhyvling att snyftningarna ekade på toaletten. En annan skällde ut gäster och bad dem dra åt helvete om de beställde in genomstekt kött. Hukande lämnade gästerna restaurangen.
Storhetsvansinne.
Men det finns en restaurang i Malmö som slår alla och envar på fingrarna. Ingen går säker där inte. Säger du fel saker, tycker du fel, gör du fel. Historierna haglar från besökare.
Dessa stora egon i branschen drar tyvärr med sig unga förmågor, uppfostrar dem till ungtuppar som vandrar runt, uppbröstade, och tror sig vara herre på var mans täppa. Kanske tupparna borde köras ut på upptäcktsfärd i världen utanför, ta en nypa frisk luft, och sluta sprätta så förbannat.
Fan vad jag älskar de ödmjuka, insiktsfulla röster som finns (de flesta), i stället för allt galande. Det är där jag lägger min matpeng.