Idag får ni läsa den spännande fortsättningen på DET HÄR. Mamma ser alltså ett helt råndrama inklusive rånjakt efter några pojkar på moped. Samtidigt som polisen får tag på rånarna och slänger upp dem mot polisbilen kommer en kvinna i sjuttioårsåldern fram till mamma där hon står, chockad över vad hon just sett. Vad tanten säger?
”Det är säkert en muslim”.
Priceless.
Malmös motsvarighet till New Yorks hemliga svartklubbar där hängivna frossar i högre former av matlagning kan vara dessa kvällar. Ett gäng killar, några entusiaster, några krögare, åker ut och fiskar ostron i Danmark, tar dem hem till Sverige och bjuder in till frosseri. Det är andra gången jag är med och det är 60 kilo ostron som fiskats. Aldrig kommer den lyxiga varelsen i så stora mängder. Tre stycken kostar tillräckligt på restaurang. Här får vi dem på stora fat, med gott bröd som sommelieren från någon av stadens bästa restauranger tagit med och så en skvätt vinäger. De största ostronen gratineras i ugnen. Allt vid ett långbord, levande ljus och champagne på hemlig adress.
Det stampas inte intill en högtalare, ingen tar droger på toaletten
Utsände rapporterar från händelsernas centrum direkt in till nyhetsportalen karinafmalmoe.
Polisen jagade rånare på moped när en kille plötsligt, med fara för sitt eget liv, och framför allt sina ägodelar, hoppar av sin cykel och slänger denna framför mopeden så att de totalkrashar och Polisen kan fånga förbrytarna. Läs rapporteringen från min mamma, mitt i händelsernas centrum:
”Tjutande polisbil kom jagnade 2 mopeder, kanske efter rån eller väskryck, en smiter in på gång/cykelbana där jag står gapande, ung kille på cykel hoppar av och kastar sin cykel framför moppen som kör rakt in i staketet så att bitarna flyger och plisen kan kasta sig över smitaren.”
Lägg märke till min mammas förmåga att snabbt göra en bedömning av brottets karaktär. ”Kanske efter rån eller väskryck”.
Vill du också tipsa karinafmalmoe. Sms:a 0763 96 03 43
Jag fyllde 30 och blev firad på ett helt fantastiskt vis. Så bra att jag inte har kunnat skriva om det. Jag ska ta mig samman och servera det som ett årsbästa tror jag. Men en sak som hände var att jag fick en tavla av min vän Johanna. Hon lät alla vänner skriva ett ord om mig på en lapp, hon gav orden till en av mina favorita illustratörer Lina Ekstrand som sedan målade ett porträtt. I veckan fick jag tavlan när hon var hemma från Berlin. Visst är jag smickrande fin?
