Jag har nu räknat ut att jag kommer att ha pms i höjd med Hongkong. Stackars Tomas. Jag är hemsk. Inte annars. Men då. Det är som om ilskan tar över kroppen fullständigt och när jag kommer hem från jobbet kryper det så mycket inombords att jag rasar mot den som kommer i min närhet. En pojkvän eller en katt det vill säga. Sedan tar jag min dator och stänger in mig i sovrummet, kryper ner under täcket och muttrar.
Det här varar i flera dagar och jag undrar om det finns några som helst förmildrande medel för jag kommer aldrig undan. Hade världen varit på häxjakt hade jag varit den första de tog in, för jag är definitivt kontrollerad av demoner.
Det är samma period som eventuella massmail lämnar min dator till alla på företaget. Gärna en debatt kring arbetsrutiner till sds-alla (500 pers) då jag jobbade på Sydsvenskan. Eller ett otroligt långt svar till en kund om hur-det-funkar-med-reklam. Jag har i alla fall insikt och skickar alla dessa kundmail till något jag kallar ”slussen”. Den består av mina två produktionsledare som säger ”tack, vad bra, vi pratar med kunden” och så stoppar de hela eller förmedlar det på ett sätt som inte bygger på hormoniell obalans.
Så kommer mensen och herregud vad livet blev positivt igen.
