Svar på fredagsfrågan

Vad är grejen med att en betydande del av dagens ”kids” bär mysbyxor i stan och skolan? Är det en generationsskillnad där det anses snyggt att ha vedervärdig klädsel, gärna så att man ser konturerna av kvinnornas småbyxor och männens genitalier?
Det har alltid ansetts vara snyggt att ha vedervärdig klädsel när man är sexton. Själv hade jag bindi i panna och buffaloskor. I alla tider har det även varit någon form av kroppsdel som ska blottas. Nu är det genitalier, när jag växte upp var det naveln. Modebloggar är ändå ökat medvetenheten markant även bland väldigt unga vilket tvingar föräldrar att gå ut och köpa märkeskläder under press för hutlösa priser. Men samtidigt gör det att världen är lite snyggare.

Visitkort, inne eller ute.
I en del sammanhang känns det direkt pinsamt att ta upp sitt visitkort. Vi pratar i baren innan hemgång eller på ett webbkontor (men alltså, poken funkar inte) eller till en förvirrad konstnär som kommer svara att han inte ”sysslar med sånt” (hände mig i helgen). Men om du träffar ett företag som bygger på mellanchefer då är visitkort kutym. Samla ihop alla och rada upp dem på bordet framför dig under mötet för att passa in.

Ställer du ut dina katter än?
Nej. Under mina mer fattiga år såg jag min skogkatt som en kassakalv. Jag ställde ut honom, han vann alla tävlingar, blev Champion och sedan kissade han ner min soffa. Det var slutet på min avelsplan. Men kattutställningar är en fantastisk upplevelse att göra ett studiebesök på.

Kommer det vara bra med snö i Val d’Isère vecka 2
Du kommer plumsa fram.
Var hittar jag snygga skor i storlek 39,5 (6,5)?
Jag har inte en aning. Jag tycker att Sverige är ett tråkigt skoland där kedjorna styr allas smak och domineras av grått, svart och brunt. Jag saknar alla små skobutiker med bra sortiment som man hittar i andra länder. Res alltså!

Har du skype nu då? ska vi prata någon gång eller?
Ja! Take a deep breath.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

All bra reklam bygger på en bra idé

Och är den tillräckligt bra kan den hålla år ut och år in, genom olika kampanjer, produktutveckling och nyheter. Det är bara utförandet som ändras. Kärnan och känslan som reklamen förmedlar kring varumärket är alltid densamma.

Det är otroligt svårt att förklara vad en idé egentligen är. Speciellt i reklamsamanhang där många tror att färgen i en annons är en idé, eller rubriken, eller bilden som vi använder om och om igen och som skapar igenkänning. Det är naturligtvis fel.

Huvudlärare vid en av Sveriges mest kända reklamskolor Berghs School of communications har varje år den svåra uppgiften att förklara vad en idé egentligen är. Han säger så här:

Eleverna fick läsa boken Tärningsspelaren av Luke Rinehart och därefter fick de förklara vad som var idén i Tärningsspelaren. ”Att en man lät hela sitt liv bestämmas av vad tärningen visade”, svarade eleverna. Läraren frågade sedan om alla skulle kunna skriva en bok utifrån den idén, vilket de kunde. Och ingen bok skulle vara lik den andra, men man skulle kunna se vad som förenade dem – Idén.

En idé är kärnan i reklamen. Det är det som baklänges blir kvar om du tar bort allt det grafiska och alla ord.

Men vad är då en bra idé?
Det brukar heta att en reklamidé ska vara så enkel att du kan förklara den i en mening eller berätta om den under det tid det tar att åka med hissen upp till tredje våningen.

Den ideala idén går det att göra reklam av oavsett vilket medium vi sedan väljer att uttrycka oss i. Den kan stöpas om och byggas ut i oändlighet utan att förlora sitt kärnbudskap. På så sätt kan företaget behålla sin idé år ut och år in men ändå förnya sina kampanjer genom att utforma och uttrycka idén på olika intressanta sätt.

Från ett blankt papper
Bra idéer bygger på insikter om mänskliga drivkrafter som rädsla och glädje, om attityder hos konsument och omvärld. Och naturligtvis om produkten. Kreatören börjar alltid sitt arbete med att läsa på, om allt, för att hitta vinklar på en företeelse eller ett problem. Under vägen kan vi komma på oändligt många idéer och väljer den som vi anser vara bäst. Sedan illustrerar vi idén i några utvalda medier vilka presenteras för kunden. Det största arbetet för en copywriter är således inte att skriva och det största arbetet för en art director är inte att göra layout utan det är att hitta den där idén som går rakt in i mottagarens medvetande och förhoppningsvis hjärta.

Jag skrev detta i vår byråblogg förra våren. Men jag läser det gärna om och om igen för att påminna mig själv om att inte hoppa över det som gör att jag kan ramla tillbaka, och hitta rätt väg igen. Idén.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Förbannelsen

Jag blev stoppad på stan av en läsare som undrade om jag visste vad jag gjorde mot honom. Här har han skrivit en fråga och jag lovar att svara under helgen och så händer i n g e t i n g. Jag fick så dåligt samvete. I samma sekund som jag skrev den meningen i fredags visste jag att jag satte en förbannelse över bloggen. Orden skulle aldrig yttras.

Men något dök upp. Något väldigt viktigt som jag måste ta tag i. Det är inte mycket som är viktigare än fredagsfrågan jag vet, men det här måste jag bli klar med. Hoppas att ni klarar att leva i ovisshet tills dess.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Världens snabbaste allsång

Det var längesedan det dök upp ett Malmötips i bloggen. Men här kommer ett väl värt platsen. I morgon fredag, på Babel, start 20.30 så sjunger vi ihop. Jättesnabbt.

Jag har hört det pratats om konceptet hur länge som helst nu och att det ska vara hur roligt som helst. Klart det är. Vem orkar sjunga alla sävliga verser om skärgården när det kan göras lite mer i Stockholms tunnelbanespeed.

Världens Snabbaste Allsång Babel 4 dec. (web)

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Dumma dumma människor

De där personerna som skäller på sina kollegor eller anställda framför sina gäster eller kunder vill jag gärna ta i örat och säga en sanningens ord. De gör bort sig fullständigt. På mitt lilla Ica i Slottstaden finns en självutnämnd chef bland kassörskorna och inga av de yngre i kassan går säker i hennes närhet. Idag var det en ung stackars tjej som fick höra ”ska du ta paus nu igen. Hur många timmar har du egentligen jobbat sammanlagt idag”. Och så skrattar hon lite och söker sympati i den långa kön som vrider på sig och muttrar. Flickan blir rödmosig men slinker iväg som planerat. Väl borta beklagar sig tanten i kassan för kunderna över hur mycket pauser de andra tar.

Inte står jag och tänker att det var mig en lat flicka som tar paus nu igen. Nej, jag tänker vilken idiot till tant och taskig kollega som kommenterar sådant när vi hör. Om hon är missnöjd då kan hon ta det lite snyggt bakom stängda dörrar.

Ungefär som en gång då jag var 20 och stod med min pojkvän i tvättstugan. Jag suckade och beklagade mig över vilken sorts tvättmedel han köpt. Skrattade förståmigpåigt och skakade på huvudet mot grannen som om jag hade henne med mig. Jag kommer aldrig glömma känslan. Plötsligt förstod att det var jag som var bortgjord. Hur dum får jag vara. Stå och håna någon för vilket tvättmedel de köpt framför andra. Spelar roll. Det var ju jag som var pinsam.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Vad jag gjorde på lunchen förutom att jag åt en tjock korv med bröd i kylan.

Tog bussen till Helsingborgs ytterkvarter med vår nya produktionsledare Åsa, som även är loppisexpert, och gick på Framtid. Åsa la upp en strategi som började med intag av kalorier för att sedan gå från porslin till elektronik. Jag blev bundis med en tant i burka som följde efter mig från butik till butik och kallade på personalen för att de skulle ta ner en lampa som ”vi ville se på”. Sen nickade hon på vi-språket mot mig när hon skämtade med personalen. Här kostar retro ljusstakar en tredjedel av vad de kostar på Precis en sån i Malmö, där jag var igår. Julen i sovrummet är räddad, efter två års letande får jag den stake jag förtjänar. Förlåt. Jag kunde inte låta bli.

lul

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Skillnaden på webbyrå och reklambyrå

ID kommunikation och Good Old delar lokaler, fantastiska lokaler med sköna människor. Och en perfekt plats för att undersöka skillnaden mellan den traditionella byrån och den som fokuserar på det media du använder just nu; internetz.

Webbyrån
Alla skrivbord är vita stora och rena. Inte en penna, inte ett papper så långt ögat kan nå. Alltså, du kan faktiskt se att det är ett skrivbord.

Reklambyrån
Kaos. Det ligger papper överallt. På golvet är utskrifter uppradade, några med fotavtryck, redo att bedömas av alla som går förbi. Väggarna är också fyllda av utskrifter. Upptejpade på alla fria ytor, redo att bedömas av alla som går förbi. Och skrivborden sen. Herregud. Du kan inte se att det är skrivbord för de är fyllda med böcker, utskrifter, kaffekoppar, undersökningar, lådor… allt som får plats. Och i mitten står förmodligen ett arbetsbord fyllt av papper. Man ser helt enkelt att någon jobbar i lokalen.

Webbyrån
Det är så tyst att du börjar viska och sätter ner kaffekoppen så försiktigt att ingen ska rycka till av din rörelse. Det knappas och alla stirrar in i sin skärm. Ibland skrattar någon rakt ut för då har någon sagt något kul, eller snarare skrivit något kul, på den interna msn-funktionen Yammer. Plötsligt reser sig alla upp och går, exakt samtidigt, under tystnad, som ett tyst masskommando. Vad hände? De har så klart kommit överens via Yammer att nu går vi på lunch och du har inte fattat ett skit.

Reklambyrån
Telefonen ringer, någon skriker till en annan på andra sidan rummet, det diskuteras febrilt vid ett skrivbord kring en annons och alla är med och säger sitt. Myller, myller och musik från någons dator. Ljudnivån stämmer inte överens med god arbetsro. Ingen har lärt sig använda internt msn (det här är enbart antagande byggda på erfarenhet) för att kunna kommunicera lätt och kommer inte gör det heller.

Webbyrån
Alla sitter i samma rum. VD som projektledare som programmerare. Alla är ungefär lika gamla, hänger kvar efter jobb och jobbar med sin hobby. Plattare kan ingen vara.

Reklambyrån
Folk har rum. En del alltså.

Webbyrån
De har bara en svartvit skrivare från dåtiden men däremot små kaniner på en bricka som är kopplade till ett system på datorn så att när de kommer in på morgonen kan de sätta upp en liten figur som skickar en signal till internetz som berättar att någon är på kontoret. Ingen har egentligen förstått varför men det går ju.

Reklambyrån
Har en häftig färgskrivare med massor av knappar som webbyrån kan låna om de, mot förmodan, någonsin, skulle vilja skriva ut något med färg, högst troligt en reseguide som deras flickvän vill ha utskriven och inget som har med jobbet att göra. Annars släcker och tänder en reklambyrå ljuset med en knapp och inget annat.

Webbyrån
Det börjar snöa och i samma sekund har någon lagt ut det på twitter men lyckas ändå inte vara först. Vilket känns lite jobbigt.

Reklambyrån
Det börjar snöa och när någon till slut lyckats komma på sitt lösenord till twitter har det börjat regna. Eller förresten twitter hahaha. Vi gör ägg här.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Inifrån en webbyrå

Karingoood

good

Efter ett spionage på Good Olds kontor i Malmö kan jag avslöja följande. Lappen från Sara J som utlovar fri leverans av chokladkaka när som helst sitter i det illgröna köket. Hängmattan från ID kommunikation används inte (lappen sitter kvar) de får alla kylskåpsvaror levererade varje vecka och det spelas ingen musik av en anledning som jag ska undersöka närmre. Den nya projektledaren var andra ut med att skriva att det snöar i Malmö på twitter.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter