In i glöggmolnet

Helgens glögg var mys. Mys, ordet som spridit sig likt en svininfluensa över radhusen och samtidigt ingivit skräck i kvarteren runt Folkets park. De hatar ordet lika mycket som de är rädda för att sitta där med fredagstacos och idol. Men alltså lördagen var mys. Först var jag lite ledsen för det var jättemånga som hörde av sig och inte kunde komma bara några timmar innan vi öppnade vår lägenhet som var fylld av hemgjort godis, ljumna (okej, om man micrade dem) lussekatter och öl. Men så kom mina nära vänner som trotsat snödrivor, och några som jag inte alls trodde skulle komma överraskade och jag hann faktiskt sitta ner och prata med alla. Vi fick två bröllopsinbjudningar under kvällen, jag fick en sen 30-årspresent, vi fick ett rikslöp från Sydsvenskan med mig och Tomas på som vi inte hade en aning om hade gått som löp och jag somnade i ett moln av sötsliskig glögg på soffan mitt i natten. Nuärdetjul.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Frrrrrredagsfrågan!

Som vanligt kan ni fråga mig precis vad ni vill och jag svarar. Hittills har jag bland annat berättat om när Tomas och jag träffades, varför Kure Kure inte har vänner i sin bransch, om det är farligt med lightläsk, om visitkort är inne eller ute och om jag ställer ut mina katter. Ingen har än så länge frågat vad Dolph gör nu för tiden. Men det kanske kommer.

dolf

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

En injektion i höstmörkret på Malmö Central

08.08 varje morgon samma resa. Samma grå väg. Människor som går med blicken riktad i marken och slussas som boskap genom gångarna, upp på perrongen, in i vagnar och iväg. Rutin. Och så en dag möts jag, och vi, på Malmös tågstation av det här! Plötsligt bryter någon vår vanliga gång och jag skiner upp. Någon har tagit stationen, som just nu är en byggarbetsplats där det hamras och höga väggar har rests för att avskärma, och gjort den till något. Något vackert. En lång kall gång har blivit varm och röd. Tack!

stationen2

station1

stationen3

stationen1

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Fispsykologi

Det här med offentliga fisar. Man står där tillsammans med ett gäng halvbekanta på lokal och plötsligt uppstår en unken fislukt. Alla vet att det är någon bland oss men ingen säger något. Det första man tänker är; vem är det som fisit. Det andra man tänker är; tänk om någon tror att det är jag. Antingen står alla kvar med stålansikten, försöker fortsätta konversera som om inget hänt och härdar ut, eller skingras gruppen en aning för att röra sig bort från lukten. Sen börjar spaningen. Vem i gruppen ser mest fisbenägen ut? Han med skägget kanske, eller hon med stor tröja, är hon inte lite uppsvälld idag ändå. Tänk om någon tror att det är jag. Ser jag fisbenägen ut? Nej, varför tog jag på mig de där slaffsiga byxorna idag, då tror ju alla att det är jag. Och om man sen skulle säga; det var inte jag. Då tror alla att det var jag. Detta hände igår när jag var ute och drack öl, men det var inte jag. Och eftersom jag skriver ett helt inlägg om situationen kommer alla tro att det var jag. Fispsykologi.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Postis

Skulle det spela någon roll. Jag. Skulle någon springa efter. Mig. Skulle någon skrika. Min. Skulle det göra någon skillnad. Du.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Exakt 0.39 blir jag extra mallig.

I fredags gick jag på en julkonsert och Tomas varnade mig med ett sms från platsen där han repade med de andra som skulle framträda. ”Du kommer tycka att det här är jättetöntigt”. Men jag som alltid velat framföra mössens julafton själv och kan texten utantill tyckte det var helt okej att vuxna damer klätt ut sig till möss. Det inger hopp om min framtid.
Jag lyckade inte spela in dem, men jag spelade in Tomas när han sjunger första versen som börjar 0.39 i sitt boyband.
Ps. Konsert kan vara det ord som jag mest frekvent stavar fel. Jag vill alltid skriva koncert.
Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Svar på fredagsfrågan

Ska jag köpa en ring till henne eller inte. Vad talar för och vad talar emot?
Klart du ska, du älskar ju henne! Och om det är för att lova evig kärlek så ska du hålla på traditionen och fria med en mäkta dos romantik. Utan ring ingen ding som vi brukar säga. Inte ens växthuseffekten talar emot.

Hur träffades du och Tomas?
Tomas stalkade mig och blev pikad på jobbet för sitt frekventa karinafmalmoe-läsande som började redan då han bodde i Luleå. Han citerade mig ofta inför sina vänner ochoch han har även kommenterat på min blogg här (gissa vilken). Han kände alltså mig långt innan jag kände honom och drömde förmodligen heta drömmar om vårt framtida liv, som han endast kunde drömma om. Trodde han. Vi träffades ute några gånger. Tydligen. Detta är något som Tomas minns och inte jag. Bland annat hade jag bjudit på en öl på en Dygnet Runt-tillställning vilket gjorde honom lyrisk, medan hans kompisar försökte förklara för honom att det bara var mitt jobb.

Hans plan var att råka gå ut samtidigt som mig från Forum där vi båda tränar och fråga om jag ville ta en öl. Men det blev i stället så att en dag la jag till Tomas på Facebook med motiveringen att han var söt och att vi hade gemensamma vänner. Då hade ryktet nått mig om vår gemensamma vän. Han var snabbtänkt och rolig att prata med på msn och våra konversationer var som katt runt het gröt tills vi till slut bestämde oss för att ses. Han kallade det ”mardrömsdejten” för att han var så nervös. Jag var drömtjejen (är mycket nöjd över detta) Vi bakade kanelsnäckor, drack vin och pratade till morgonen. Sen var allt självklart och enkelt, vilket var helt nytt för mig. Han säger att han blev kär i mig när jag stod i hans kök och kavlade deg. Jag tror att jag blev kär när jag strök handen över hans arm och han plötsligt spände sin biceps hårt. Svårt att förklara. Men det var den Tomas och den humor som nästan bara jag känner.

Tomas har du något att tillägga?
Det var det här inlägget som gjorde att jag bestämde mig för att jag ville träffa Karin. Men det var ju ingen större idé att bjuda på champagne, så det fick bli bullar (göteborgska för ”kanelsnäckor”).

Stalkerstämpen var klart överdriven. Jag var bara en trogen läsare. Som ibland hängde utanför hennes lägenhet för att få en skymt. Och så hände det att jag hittade fynd i hennes soppåsar också såklart.

Vad använder du för smink?
Young Blood som man kan köpa på Aroma på Regementsgatan. De har mycket bättre mineralpuder än ID. Sen har jag väldigt många skuggor från Make up store och rouge från Mac. Jag köper fortfarande olika mascaror varje gång för att jag aldrig kan bestämma mig för vad som är bra.

Tomas har du något att tillägga här med?
Du är finare utan.

Vad är dina favoritord?
Allt som låter gott och mjukt. Mjukglass och sockervadd till exempel. Jag får nya favoritord hela tiden och jag glömmer dem lika snabbt.

Vart går du helst ut?
Hemmafester är det bästa. Bjud gärna mig! Efter femton år med fest 2-3 gånger i veckan är jag fullt tillfreds med att dricka gott vin i en bar. Men jag har alltid gillat Babel mest i stan för att de alltid haft bra bokningar och fortsätter att hänga med och förnyas även om de funnits länge. Mattias Berg var en av de första personer jag lärde känna i Malmö och är en människa jag tycker om.

Hur kommer det sig att Tele2 säger att mitt nätverkskort inte är installerat, när det faktiskt är det. Så nu kan jag inte surfa på den vanliga computern. Fail Tele2 och Fail Windows.
Det är för att det bara jobbar folk på tele2 som fungerar tvärtom. Om du säger att ditt nätverkskort inte är installerat betyder det tvärtom för tele2folket. Om du säger nej till säljarna på stan betyder det ja. Det verkar vara en intern policy att säga tvärt emot sina kunder. Så går det om man är sheep.

Varför räcker inte tiden till?
Med kunskapssamhället och kommunikationssamhället vet vi helt enkelt för mycket. Förr nöjde man sig med att veta vilken butik i stan som hade billigast ägg, man bilade på västkusten och köpte de kläder som fanns i närmsta butik. Resedagboken, alla nya påhittade titlar som kommunikatör (vad fan är det?) och alla matlagningsprogram får oss att vilja prova allt. Det gör oss förvirrade, stressade och det går varken ihop med 8 timmars sömn eller 40 timmars arbetsvecka. Det bästa vore att inte ta någon notis om vad omvärlden har att erbjuda. Det är jobbigt.

Varför har jag inga vänner i samma bransch som jag kan gå på branschmingel med?
Du är ganska nöjd med ditt liv som det är. Du har ett hem som du tycker om, en bok som väntar i bokhyllan, konversationer så det räcker med din sambo och arbetkamrater som ger dig lagom med umgänge. Du har helt enkelt inte ett behov för att träffa nya människor just nu. Därför blir du lätt bekväm och säger saker som att du inte har tid, även om du kanske skulle ha det.

Är det verkligen farligt med light-läsk?
Om du ligger på en normal nivå, vilket borde vara i närhet med noll eftersom det smakar skit, är det inte farligt alls. Men alltså, läsken innehåller sötningsmedel som inte är nyttigt och färgämnen.

Kommer det vara högkonjunktur (och lätt att få jobb) när jag går ut Berghs våren 2011?
Konjunkturen vänder, som en stor mjuk högerkurva, och 2011 kommer det att gå framåt, men fortfarande försiktigt. Det som då avgör är om alla kreatörer som blivit av med jobbet hittat sig själva, när de öppnat upp sin butik för hundtrim eller sitt pensionat på landet, eller om de vill tillbaka till reklambranschen med hungriga gaddar.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Tidsplan fail

Män förstår inte riktigt det här med tider. Om jag ska vara på ett ställe en viss tid gäller det att räkna baklänges för att avgöra när påklädnad och sminkning måste sätta igång. Så om jag har ett möte kl 15, och sedan ett mingel kl 16, betyder det att jag inte hinner hem om och måste förbereda mingelstassen kl 14. Då kan man inte vänta på information om när vi ska iväg för att sedan få den trettio minuter innan. Det är liksom inte bara att dra på sig jeansen, dra handen genom hårsvallet och sticka. Bara att få igång plattången tar tio minuter.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Fredagsfrågan

Nu kör vi igen folks. Ni frågar och jag svarar. Denna gång lovar jag inget men hoppas att alla svar publiceras under helgen. Det enda som kan stoppa mig är lussebak.

Bild-310

Nu är Pamela på kontoret varje dag och hon älskar det så mycket att hon skakar i sin lilla nakna kropp när hon springer in genom dörren. Idag jobbar jag hemma. #Pamelasaknad.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter