Han: Jag har en full korg, jag kan inte bära med mer.
Jag: Det där är ju bara ointelligent.
PANG. Dörren slår igen.
Där skulle naturligtvis jag tänkt efter före. Mitt budskap borde ha lindats in i någon form av bomull för att inte ge en direkt motsatt effekt. Dessvärre är jag inte utrustad med så mycket bomull och tycker att det mest är ivägen.
Två korgar, överfyllda med osorterad skittvätt står i lägenheten. Du har 4 timmar på dig att tvätta och det gäller att tänka smart. Smart innebär antingen att ta ner allt till tvättstugan och sortera allt om högar för olika färg och grad. Eller, om man tycker det är för mycket att bära, sorterar man i lägenheten först och tar med sig den första laddningen.
Självklart.
Men inte för alla. En person jag känner väldigt väldigt väl tar med sig en (1) av korgarna med osorterad tvätt till källaren och lämnar den andra kvar i lägenheten. Ni förstår vad det innebär. Där, i den andra tvättkorgen, ligger en ensam svart tröja kvar, vilket han inte har en aning om, medan tvätten med svart rullar på i källaren. Alternativet är, om det finns tid kvar på de fyra timmarna, att starta en hel maskin för denna stackars tröja som inte kom med från början. Ganska onödigt, ganska energikrävande och ineffektivt. Förmodligen blir den inte tvättad alls.
Då skulle det vara bra med lite tänka-efter-före.
Det här med framförhållning underlättar allt. Som att slå två flugor i en smäll. Himla smart. Man slipper gå och handla inför varje måltid exempelvis. Jag gissar att konsten att tänka längre än en timme framåt är avgörande i vuxenlivet. Att handla före och inte när blir kanske mer uppenbart när golvet är nerbajsat och blöjorna är slut, än när man ska äta frukost.
Han: dukar du fram frukost?
Jag: har du handlat frukost?
Han: nej, när skulle jag ha gjort det?
Jag: ja, när du gick och handlade igår till exempel.
Ovana att tänka före kan dock resultera i att man får slänga allt färskt kött som, så smart, inhandlades på söndagen. Ingen i vår familj hade lärt sig hur detta vuxna tänka-före-beteende skulle förvaltas och inhandlade som vanligt snabbmat varje kväll i stället för att laga det som inhandlats.
De rödgröna har lovat att ta bort rotavdraget om de röstas fram. Men snälla. Det är ungefär som att lova att man ska dra in semestern för sina anställda om man får chefsbefattningen. Eller att lova sin trolovade att aldrig servera frukost på sängen om hon säger ja.
Metro kom med den otroliga nyheten att det är fler höginkomsttagare som använder rotavdraget än låginkomsttagare, om än en väldigt liten skillnad. Vad tidningen inte hade gjort var att väga det mot arbetad tid. Kan det vara så att de med hög inkomst jobbar mer och har mindre tid för städning. Kanske inte. Men jag gillar inte när tidningen slänger ur sig saker som, helt utan reflektion, spär på den svenska jantefilosofin att det är fult att tjäna pengar och det är fult att anlita städhjälp, för det har inte alla andra råd med. Att det går väldigt bra för städfirmorna, vilket ger fler jobbmöjligheter med trygga arbetsförhållanden jämfört med svarta städfirmor, har man naturligtvis inte heller reflekterat över.
Idag köpte vi ett sideboard. Ett begagnad secondhanddesign med en stämpel som japaner gillar. Nils Jonsson för Troeds. Den säljs ganska dyrt på sina ställen och vi köpte det för 4900 på Nirvana. De kunde inte hjälpa oss att få hem det och vi kunde inte låna deras släp. Nåväl, vi hyrde ett släp till nästa dag.
När vi skulle hämta vårt sideboard hade de varken torkat av eller oljat in det. Det är väl det minsta man kan begära om man handlar för femtusen kronor. Jag frågade om jag kunde få lite trollull från butiken vilket de sa att jag behövde för att torka av fläckarna med men fick svaret ”Njaaaeee, helst inte, jag har inte så mycket kvar”. Alltså haha, nej men okej då.
Jag har precis flyttat till en stor, fantastisk lägenhet men ändå finns det små saker som jag saknar. Små saker som man inte tänker på när man bor men som gör sig påminda när de inte längre finns. Som utsikten från mitt köksfönster. Trädet utanför. Ljudet av småfåglar när man öppnade ytterdörren Tystnaden. Jag bodde i Slottsstaden i åtta år i olika lägenheter och sett stadsdelen förändras jättemycket. Den sover inte längre. Den är vacker. Den ligger nära havet. Och man kan vara helt privat. Det kändes som hemma.
Det är min fullständiga övertygelse att dessa retro rariteter kommer att vara hett eftertraktade på tradera inom kort. Och då har jag inga. För min sambo slängde dem.
Ursäkta tidningsrubrikstilen.
