Är inte det här en direkt lögn ändå. Piroger som fraktas från England, värms upp här och serveras under namn som Calzone, är de hälsosamma, eller ens hälosana? Att det är en ryss som driver det engelska pasteryt gör mig än mer tveksam.

Känner ni igen rullen. Varje morgon möts man av dem i horder, under armen, på folk i ciiiiity. För fem år sedan hade vi aldrig sett yogamattan men nu ser stadsbilden helt annorlunda ut.

Vad hände? Har någon Hollywoodkändis fångats på bild, bärandes på mattan som finns i färgerna lila, grönt eller rosa. Ungefär som modeexplosionen att bära runt på en shake med sugrör, vilket går att spåra direkt till Se och hör.

Och var håller de hus, var ligger alla yogastudios? Eftersom yogamattebärarna aldrig är rosiga om kinderna börjar jag ana att detta enbart är en accessoar. Ut med hunden och in med mattan. Nu har män och kvinnor hittat något nytt som för dem samman och att samtala kring, samtidigt som de ser så där friska ut.

Har ni sett dem?

Att jobba på Systrar och Bröder och inte på kontor.

Att åka till Kåseberga och äta god sill och göra egen snaps under ett vakande öga av krögaren och stjärnkocken Anders Vendel.

Att ringa mormor och höra att hon varit ute och gått med rullatorn, även om hon är rädd för att bli nedslagen.

I morse gick jag långa vägen till boendeparkeringen för att hämta bilen och upptäckte att de gjort inbrott i den. Krossat rutan och rivit ut allt ur handskfacket. Vad de tog? En sladd. En jävla sladd som de kan köpa för inga pengar alls kostar oss nu tusenlappar i självrisk, telefonköer, stöldanmälningar, tejpa svarta sopsäckar och ta sig till bilfirman för ny ruta och en väldig massa tid. Och där stod jag, med tio minuter till jag skulle träffa mina kollegor och med ett lunchmöte i Kåseberga, och bil med krossad ruta. Naturligtvis hade jag glömt mobilen hemma och fick traska tillbaka till lägenheten, meddela Tomas, ringa kollegorna och vandra resten av staden till mötet.

En stulen cykel och inbrott i bilen på en vecka. Välkommen som boende i Malmö City.

Idag känns Malmö skabbigt.

Vad gillar vi en tandläkare som dukar upp skölj-blod-och-slem-ur-munnen-vattnet så här. Vi gillar det mycket, mycket.

I morgon ska jag till tandläkaren. Bäst att borsta tänderna nu då, och ta tandtråd och skölja med grönt starkt vatten.

God natt.

För att fortsätta på föregående blogginlägg…..

Idén. Reklamidén

Detta lilla ord mellan en text och en reklamtext. Detta lilla ord som är så svårt att beskriva, men som är fyllt med så mycket tankar och strategi. Detta lilla ord som gör yrket till roligt och allt annat till torr grammatik. Detta lilla ord som får mig att bli irriterad om någon säger ”jag var copywriter idag”. Bara för att jag steker kyckling kan jag ju inte utge mig från att vara kock.

Skillnaden mellan en copywriter och skribent, eller formgivare och en Art Director, blir alltid extra tydlig när man går igenom jobbansökningar. Det finns något där mellan de båda yrkena som är det som skiljer dem åt, och många tror sig vara på den ena eller andra sidan utan att kanske vara det. Det ser ju också olika ut på olika byråer. Men jag tycker att det är förmågan att forma en reklamidé utifrån en strategi, och sedan kunna kommunicera denna, som skiljer copywritern från någon som kan skriva säljande och Art Directorn från någon som kan formge vackert.

Idag har jag haft Kasja Haidl med på jobbet och det ska hon vara i några veckor. Väldigt kul måste jag säga. Och otroligt skönt. Jag har varit ensam copywriter ett tag nu och har hand om så många projekt att jag ser i kors. Det är jätteroligt att vara involverad i allt.  Att kunna gå in och forma idéer för ett projekt, för att sedan lämna över till en skribent eller frilansande copywriter som gör ut enheter, är en våt dröm för många. Och nu har jag Kajsa som ska testa copwriteryrket och har redan fått flera uppdrag.  I dagarna ska hon få vara med i det som skiljer en skribent från copywritern.

Idén.

Fredagen var så förbannat bra så jag kunde leva på den hela helgen. Först var jag i ett presentationsmöte för en kund där VD:n jublade ”oooooooooooh det här är så jävla kaxigt och bra, jag älskar det” åt en rubrik jag skrivit och höll tummarna i luften. Och då underdriver jag det en aning. Det tillhör ovanligheten, kunder är ofta återhållsamma med sina jubel. Kanske för att inte salta några fakturor. Så underbart när man får den direkta feedbacken.

Sen gick vi och åt en jättegod lunch på Grand med massor av förrätter i små skålar och skaldjurssoppa och rött vackert kött och hur många olika desserter som helst.

Sen stoppar jag handen i en ficka i väskan och hittar 1600 kronor!

Och solen sken.

Men idag gick jag ut genom porten, hittade inte cykeln och insåg att den blivit stulen för fjärde gången på ett år. Jag orkar inte mer. Det värsta är att denna gången är jag mer arg på mig än på tjuven, för jag är så otroligt tankspridd och korkad. Så, i morgon är det telefonkö som gäller.