Dags att köra lammet på långkok och kattsanera lägenheten. Svärföräldrar på intåg, inklusive kattallergi och exklusive sambo som kan hjälpa till, ger mig lite extrajobb. Trevligt så här en torsdagskväll. Jag tror jag surfar lite till.
Månad: oktober 2010
Bakfull över datorn
Det första min hjärna prioriterar bort under bakfylla är prepositioner.
På blir under och över blir i och åt hamnar där för ska vara. Men jag förstår min hjärna. Hur viktigt är det liksom. Inte lika viktigt som ätakissasova i alla fall.
Små saker
När jag till slut fick tag på en lägenhet i Malmö, en liten andrahandstvåa i Slottsstaden, var jag överlycklig. Varje dag under ett års tid slogs jag av ögonblick då jag tänkte ”vad lycklig jag är som bor här i Malmö”. En banal tanke som kändes som ett stort pirr. Det kunde vara när jag cyklade genom den regniga parken eller gick och tittade upp mot husknutarna som känslan slog till.
Nu slås jag ofta av ögonblick då jag känner mig lycklig över att jobba i Malmö. Små saker som att cykla och göra ett ärende mitt på dagen, ta upp hämtmaten till lägenheten över lunchen och hälsa på väggarna eller bara kunna träffa en kompis direkt efter jobbet, eller för den delen jobba hur länge som helst och veta att jag bara kan spatsera hem när jag vill. Det kan få mig att spricka upp i ett leende. Och när föraren i den gröna bussen stannar och vinkar i stället för att, som oftast, försöka köra över mig, då är Malmö och mina kvarter bäst.
Skål för reklamen!
För ett år sedan skrev jag att jag ville starta ett reklamölshäng om jag hade tid. Sen kom jag på att det var ju egentligen bara att göra det. Jag och min dåvarande kollega Ludvig, körde igång Reklamöl, och sen har vi träffats en gång i månaden ute på lokal. Vi har fått jättebra respons och ikväll är det dags för den första Reklamöl – hemma hos. Byrån Guts&Glory står som värdar för kvällen och 170 personer har anmält att de vill dricka öl i reklamens tecken. Skål för det!
En dos Kap kun ka eller nåt
Jag som är bra på framförhållning fann att resorna till Vietnam kostade 6500 tur och retur om man bokade en februariresa för någon månad sedan. Det gjorde mig överlycklig eftersom resemålet var bestämt och även resemånad. Nu kostar de 3000 kronor mer och har utökats med 2 mellanlandningar. Och vi har fortfarande inte bokat någon resa. Det gör mig frustrerad. Snart bokar jag resa själv så får eventuella sällskap möta upp mig i asien.
Snyggt räcker inte
Sitter och inspirerar mig själv på Ads of the world och slås av hur många annonser som bara är en snygg bild. Som fått bra betyg enbart för att det just är en snygg bild. Ingen twist, ingen bra idé, inget som säljer produkten eller kommunicerar. Enbart snyggt gör inte jobbet. Samma sak konstaterade några kollegor på Cannes Lions, att en del annonser kändes ”ja, cool bild, men sen”. Sen är viktigt.
Man kan ju göra både och….
Strumpchock
Förlåt alla som som gick på Engelbrektsgatan 08.40-08.50 i morse. Förlåt för att jag visade för mycket av mina strumpbyxor, men ni förstår, klänningen har ingen resor i nedre kant vilket gör att jag inte kan röra benen mer än i en 3o cm radie. Jag var därför tvungen att dra upp den ovanför höften. Jag ville skrika till er alla att ”jag veeeeet” men ville inte dra åt mig mer uppmärksamhet än de 90 % som redan gapade.
Ni kanske kommer hitta mig bloggen Svenska kändisar och tjejer i strumpbyxor
Välj rätt ingång till Johan P!
Vi stannade upp vid skylten som berättade om torsk och fisksoppa för 79 kronor, slank in genom dörren och gick igenom restaurangen för att hitta ett bord. När vi skulle betala kostade det 105 kronor! Märkligt. Alla kom ihåg skylten men vi ville ju inte verka fattiga så vi bet ihop, betalade och sa inget. När vi gick ut såg vi skylten igen. Jo visst kostade det 79 kronor…. om man satt i ”Bakfickan”. Va? Vi hade alltså satt oss vid fel bord. Vid borden precis vid ingången från Engelbrektsgatan kostade lunchen 79, och man beställde i fiskdisken. Men vid borden längre in i matsalen, eller med ingång från Jöns Filsgatan, där kostade samma rätt 105 kronor. I övrigt såg allt likadant ut. Samma dukar, samma levande ljus, samma mys.
Så nu vet ni det. Kolla vilket bord ni sätter er vid.
Hej alla hundratals
Med tanke på att antalet videovisningar ökade med nästan 500 stycken när jag publicerade förra inlägget är ni fortfarande ganska många som läser här varje dag. Man ser inte sånt längre i analysverktygen eftersom så många läser via RSS-feeder nu för tiden. Och folk kommenterar inte så mycket längre
Oj, nu fick jag prestationsångest och känner att jag verkligen borde uppdatera mer.
Det är ändå ni som ger en stor portion motivation till att skriva, så det är bra att ni syns till lite då och då.
Pusspuss.
157 499 har tittat på när jag dansar
Jag får fortfarande mail av folk som sett det här videoklippet. Alltid lika roligt, speciellt en gång när jag plötsligt fick massor av mail från kids på en skola som undrade om det var jag i videon eftersom någon i deras klass utgav sig för att det var hon. Det var mycket underhållande att bli indragen i ett högstadiedrama.