När jag till slut fick tag på en lägenhet i Malmö, en liten andrahandstvåa i Slottsstaden, var jag överlycklig. Varje dag under ett års tid slogs jag av ögonblick då jag tänkte ”vad lycklig jag är som bor här i Malmö”. En banal tanke som kändes som ett stort pirr. Det kunde vara när jag cyklade genom den regniga parken eller gick och tittade upp mot husknutarna som känslan slog till.
Nu slås jag ofta av ögonblick då jag känner mig lycklig över att jobba i Malmö. Små saker som att cykla och göra ett ärende mitt på dagen, ta upp hämtmaten till lägenheten över lunchen och hälsa på väggarna eller bara kunna träffa en kompis direkt efter jobbet, eller för den delen jobba hur länge som helst och veta att jag bara kan spatsera hem när jag vill. Det kan få mig att spricka upp i ett leende. Och när föraren i den gröna bussen stannar och vinkar i stället för att, som oftast, försöka köra över mig, då är Malmö och mina kvarter bäst.
