Vad är det de säger. Hög panna = intelligent? Denna höga panna ska i alla fall ut och svettas på ett Piazza. Förresten kom vårt lag tvåa i fotbollsspelet och nu ska jag få cocktails. Vi har fått en brief och nu har vi två dagar att komma på briljanta idéer för ett telecomföretag i Italien.
Hade jag vetat att varje tomatbit i min Caprese kostade 10 kronor styck hade jag ätit med mer andakt. Är i chock (och inte mätt) efter att ha fått in notan för lunchsalladen. Men gissar att det har lite att göra med att jag sitter på en rooftop på ett hotell mitt i Rom.
I onsdags fick jag en timme på mig att bestämma mig om jag kunde åka till Rom, delta på ett kreativt forum med reklambyråer från hela världen och dessutom hålla i ett pecha kucha föredrag. Det var klart jag skulle.
Jag har skrivit en artikel om mindfullness för en tidning och är helt såld. Men vad paradoxalt att jag inte känner att jag har tid att träna och lära mig tekniken som ska lära mig att inte stressa. Eller rättar sagt, som ska lära mig att leva i nuet och inte vara så förbannat tillgänglig. Jag gissar att kommande publikationer om mindfullness kommer ha ett kapitel som heter ”Facebook” och ”sms”.
”VI är så tillägnliga, dygnet om, alla dagar i veckan. Vi är så tillgängliga för världen men inte för oss själva. Meditation är som att ringa till sig själv. Hej, är du där, känner du dina andetag, känner du solen i ansiktet, kommer du ihåg varför du lever idag, kan du komma ihåg vad som är viktigt och inte bara vad som är bråttom.” Jon Kabat Sinn
Tänk efter, om man sitter och tar ett glas vin med den man är tillsammans med. Hur i helvete kan man välja bort den stunden för att kolla vad alla andra gör. Den stunden borde ju vara viktigast i världen. (obs. självkritik)
En gång i tiden var han praktfull och fick komplimanger för sin storlek och grace. Ångrar så att vi inte umgicks mer, att vi aldrig hann göra den där peston ihop som vi planerat. Jag gjorde ett sista försök att rädda Basil med ny jord och näring. Men nu säger jag adjö. Det var fint så länge det varade.
Den 16 oktober är jag bjuden på en fest med möjligheten att göra det jag inte hann när jag var fjorton eller att göra det jag gjorde då, igen. Fy fan vilken ångest. Det skulle innebära att:
• Jag skulle sitta på huk på en trottoar och må tokilla för att jag tvingade mig själv att röka.
• Jag skulle skolka och krita kebabpizza i stället för att äta lunch på skolan.
• Jag skulle hänga med en kompis utanför den lägenhet där Christian bodde och skratta lite så där extra högt. Som om vi bara råkade stå där vid just den lyktstolpen.
• Jag skulle se Melodi MC på Citadellet, kyssa Christian, hans tjejkompis skulle aska mig i håret och mamma skulle hämta mig en timme före alla andras skjuts.
• Jag skulle dricka mig full på årgångsöl i Köpenhamn, vakna upp och dricka en liter mjölk och kräka upp det i en buske på gården utan att förstå att det det var det som kallades bakfylla.
• Jag trodde att jag var den enda i världen som inte hade gjort det ännu, fast sanningen var att ingen gjorde det.
• Jag skulle skrika och bråka och kasta en telefon på mamma.
• Jag skulle färga håret med karamellfärg, ha dreadlooks, Dr Martens och bli kär i alla killar med långt hår och tjuvringa dem.
• Jag skulle pierca mig själv i naveln med en passare.
• Jag skulle göra det med Ulf i samma rum som Johanna gjorde det med Robban, för att sedan springa urlycklig till tåget.
• Jag skulle uppträda utklädd till Just D inför 10 000 personer i Kungsan i Stockholm och vara med i TV-4.
• Jag skulle bli tillsammans med Johannas storebror och röka Prince medium. Lyssna på Sepultura och Jyllene tider.
• Jag skulle tro att jag var vuxen även om jag var ett litet barn och jag skulle göra mina föräldrars liv till ett helvete.
Nej tack. Jag tror att jag hoppar festen.
Ser idol och Arne Weises son står och sjunger en låt, självsäkert och bättre än många andra deltagare. Det är bara ett problem. Han har inte gelérufsigt idolstylat hår eller trasiga jeans. Han ser faktiskt ut som han just parkerat segelbåten, vaskat en flaska champagne och drömmer hemliga drömmar om prinsessan Madeleine.
Juryn säger att han har problem med Andreas look ”jag har problem med hur du ser ut. Jag vet inte om det är ”Paradise hotel”-Andreas eller ”Idol”-Andreas, du måste skita till dig.
VARFÖR DÅ?!
Varför får inte kavaj, seglarskor och blond snedlugg vara med. Herregud, killen sticker ju ut brutalt i det här sammanhanget där alla är stöpta i samma flenellskjorteform stylat av musiksveriges trångsynta idioter. Tvinga honom att rösta på vänstern också så så kanske han sjunger bättre. JESAAAAS.
Morgonens samtalsämne. Monkis klädhängare. Ingen gillar dem.
De går knappt att få ut, de går knappt att hänga tillbaka och bara krånglar så är man det minsta shoppingsvettig och trött finns det få klädesplagg som är värt besväret att släppa alla påsar man har i händerna för att få ut hängaren. 2 sekunders ryckande och man ger upp.
