Om jag vaknar upp tio känns det som att halva dagen är borta. Hela förmiddagen är i alla fall. För innan frukost och dusch och smink och tidning och kaffe och kläder då är klockan tolv. Och bara en timme efter det är det eftermiddag. Så ja, jag förstår inte varför man sover länge. Jag tycket bara att det är tråkigt. Och när jag vaknat kan jag definitivt inte ligga och dra mig. Det förstår jag inte alls. Det är ju hur tråkigt som helst.
Idag vaknade jag i alla fall sju. Av någon anledning vaknar jag tidigt oavsett om jag la mig halv tre efter många öl eller inte. Och eftersom ingen annan har dessa morgonritiner som man får om man är uppväxt på landet och har viss nudd på adhd så får jag vänta. Vänta på att alla ska vakna. (är hos kompisar i Stockholm)
Så händer det! Min pojkvän vaknar, går upp på toa och jag som inte fått prata med någon på två timmar, skrivit ett jobbmail, två blogginlägg och en tweet bubblar över och börjar konversera i highspeed så fort han kommer tillbaka till sängen.
Och vad händer. Han somnar om! Hur är det ens möjligt?
