Eat or die or tvärtom

Jag borde ha gått upp mina fyra borttappade kilo med tanke på att jag ätit chips varje dag sedan i torsdags. Samt dricker öl idag igen. Men det är bra för det blir mycket mjukare att sitta med en rund rumpa och det är snyggare.
Förresten blev jag stoppad från att köpa groddar idag av en kvinna på Mästerlivs. Hon sa att jag skulle få Echec och dö och att alla groddar skulle dras in från butikerna enligt pressen. Kassörskan väntade och skådade skådespelet då jag rusade tillbaka till grönsaksdisken förskräckt och ropar över hela butken ”KRASSE DÅ!?”. Det fick jag köpa för kvinnan.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Hej hallen. Hej allen.

 

Det här är mitt hallgolv. Jag ser det inte så ofta nu för tiden för tiden är en bristvara. Och när jag inte skriver här så skriver jag någon annans stans. På jobbet. Och när jag inte står här står jag någon annan stans. Och har det rätt bra ändå.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Än en gång står jag där.

Hur dum känner man sig när man blottar sina tankar, levererar dem oredigerat, öppnar sig så att man står där fullständigt sårbar och naken. Ger allt. Och får tillbaka ”Vad vill du äta till middag”. Eller ”Lena hälsade”. DUM kan jag säga. Och ändå lyckas jag göra det om och om igen, men försöker tänka att det är en fantastiskt fin egenskap jag har ändå. Att vara i total kontakt med mina känslor och våga visa dem oavsett om jag blir trampad på, om de blir ignorerade eller skrattade åt. Och vad synd det är om alla dem som tycker att styrka är att stå emot, att vara kontrollerad, att vara korrekt. Som måste stå rakryggade och oberörda genom alla situationer för att hålla ihop. Som inte klarar av att att stanna och känna efter, när känslor är det häftigaste som finns. Oavsett om det är en överväldigande sorg eller sprattlande kärleksbubbel, att stanna där i nuet och dras med i den virelvind som brusar upp alla känslor inombords – utan att avbryta dem med ett trivialt konstaterande eller genom att prata om praktikaliteter.

Jag kan inte sluta prata rakt ur hjärtat. Men jag kan tröttna och jag kan sluta känna. Och till slut kan jag sluta prata.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Vi

Idag träffades vi och kramades länge. Vi som var vi. Det kändes både bra och sorgligt. Han var ledsen att han inte kunde finnas där för mig som han borde eller brukade, och jag var ledsen för att allt kändes så naturligt och självklart, som att vi hör ihop, fast vi inte gör det. Tänk varför ska det vars så svårt. Det borde vara förbjudet att två personer som känner så för varandra inte kan få det att funka. Någon fysiologisk kraft borde sett till att dessa två själar som ständigt krockar aldrig möts. Men vi gjorde det. Och det är jag ändå glad för. Ibland.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Vad jag möttes av när jag kom hem…

Jag måste ha världens bästa grannar för idag, när jag kom hem till lägenheten, möttes jag av en röd galamatta i entrén och vackra män i kilt som bjöd på champagne! Jag tog mig ett glas och slank upp för trapporna och insåg att det skulle bli en sömnlös natt…

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Them jeans

Igår publicerade jag en bild från reklambyrån.

 

 

Strax kom ett meddelande från byrån Dragster i Göteborg.

 

 

 

 Och så från ytterligare en.

 

 

Men reklambranschen, den är inte en homogen bransch, inte alls.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Finn två rätt

 

På Resumés topplista för Sveriges bästa utomhusreklam den här månaden har både min byrå, Guts & Glory, placerat sig OCH en kampanj som jag jobbade med på Relevans. Jag är jag glad och stolt.

Redan för flera år sedan presenterade jag och min förra AD Ludde en publik kampanj för Astellas Pharma, men de vågade inte. Det är en mycket större grej för ett läkemedelsbolag att marknadsföra sina receptbelagda produkter mot konsument eftersom det inte är tillåtet – så man måste ta omvägar. De kan inte göra reklam för sin produkt så då gör de en upplysningskampanj om problemområdet som produkten ska användas till i stället. Det är ganska kaxigt att göra det för samtidigt ger de naturligtvis marknadsandelar och gratis reklam för konkurrerande företag som har samma preparat. Men vill man bli marknadsledande måste man satsa. Vi gav oss inte och presenterade iden om och om igen, samma panåer, samma argument utan att bli trötta på oss själva. Någon dag. Det lossnade lite och vi gjorde en vågligare grej på en mässa, och en hemsida mot konsument. Och nu kör de fullt ös. De har dessutom utvecklat kampanjen ”Hinner du?” och kör bland annat en riktigt bra reklam på dörrarna till tunnelbanetågen. Jag gillar bildlösningen starkt.

Tänk att ett inkontinespreparat har varit en av de roligaste kunderna jag jobbat med. Ett bevis på att det inte är produkten som spelar roll, det är vilken reklam kunden vågar låta oss göra som spelar roll. I den bemärkelsen är frågan ”Vilka kunder har du jobbat med?” vid anställningar en rätt märklig fråga…

Dessutom behövde jag en liten egoboost just nu och känna ”ja just det, jag är ju faktisk väldigt bra”.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Kärlekstal till ordet

Dagen efter årets upplaga av Reklamdagen efterlyste jag det kärlekstal till reklamen, till berättelsen, som copywritern Lars Falk höll. När alla andra hade visuals, keynotes och filmexempel ställde han sig rakt upp och ner och började läsa innantill. I början var det obekvämt, sedan var jag fast i hans förtrollande högläsning som både undervisade och roade och han visade vad en copywriter gör. Fångar med ord.

”Till mig säger man fortfarande ””jaså det är du som skriver””. Det är som att säga till snickaren ””jaså det är du som sågar””…..Bill Bernbach satt kvar tills han dog sjuttiotvå år gammal. Trots att han var en briljant copywriter skrev han dessutom nästan aldrig copy. När han och arbetsgruppen hittat berättelsen och dess idé överlät han själva skrivandet åt andra – inte åt vem som helst förstås – utan åt en skicklig snickare”.

Äntligen finns hans två tal att läsa på Please copy me. Här är min favorit

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Vad hände egentligen på raggagolvet i lördags?

 

Lina fångade denna bild på  BPM i lördags. Lägg märke till hur lugnt och stilla det går till i resten av rummet…

När jag kom till måndagsmötet fick jag höra ”Damn Girl you can move”. Och ja, som gammal raggalärare verkar det mesta sitta kvar i kroppen, precis där det ska – på mitten. Och tydligen på golvet.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Sommarens skönaste kampanj.

Under våren har jag jobbat med en kampanj och nu börjar det pratas om den på alla möjliga håll och kanter. Jag och min AD Martin på Guts & Glory har tagit fram idén till Malmö Turism sommarkampanj som byrån dels vann en pitch med och som vi nu börjar lansera i olika delar. Den första delen ”Låna en Malmöbo” är ute och har fått jättemycket uppmärksamhet. Det har skrivits om den i City (s.6), pratats om den på radio och i kväll kommer kampanjen uppmärksammas i TV4.

Den bygger på den enkla insikten om att man vill ha en personlig upplevelse av en stad och hitta guldkornen som passar just mig, och viljan att dela med sig av de fina delarna av sin stad. Skapa en profil du med och tipsa sommarens besökare. Du behöver bara ett Facebook-konto.

Nästa del i kampanjen som ska låta turister hitta just sitt Malmö lanseras om några veckor.

 

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter