En stor majskyckling insmord likt ett mumielik med örter och oljor, fylld med citroner och uppknuten i benen. Massor av grönsaker till med vitlök, vitvin, rosmarin och timjan. Kall mild feta Efteråt, glass med den fikon- och dadelbalsamvinäger jag fått av Malin på jobbet samma dag och rostade valnötter. Rom, kaffe och tryffel. Vem var värda denna middag då? Jo, värdens bästa mamma och pappa. Det vill säga min mamma och pappa.
På semestern träffade jag en radio- och TV-producent (oklart hur mycket dock, då han alltid var hög) från Belgrad som frågade vad jag hade för titel och gappflabbade så att han knappt fick ut orden (oklart dock om detta berodde på att han alltid var hög) när jag sa vad jag gör.
”Copywriter, that is the worst bullshit ever man. I did that for six months and I could come up with any bullshit and they just woooow you are a genius man, how did you do that”
Joråsåatte.
Min sommar har varit fin. Solen tittade fram en smula och Falsterbo låg kvar precis som det gjorde förra året. Jag har spenderat min bardom i sanddynor i Beddinge och det är nog det bästa med Skånska stränder, att kunna gömma sig i en egen sandhåla, skyddad från vinden, skyddad från blickar, med picnic och fint sällskap. Perfekta hångelhål om man så vill.
Många män har haft problem med mig som frispråkig och framåt kvinna. Men framför allt har många män haft problem med mig när jag sagt att jag inte gillar barn. Detta verkar vara något otroligt provocerande för somliga. Som att jag avsäger mig mitt ansvar på denna jord som kvinna, eller kanske till och med inte längre är kvinna i dessa manliga ögon som tittar på mig med besvikelse. Jag har till och med varit med om att en manlig arbetskollega tyckte att jag skulle gå i terapi för att det inte var ”normalt att jag som kvinna inte gillade bebisar”. Jag tror att jag, som vanligt, var fullkomligt ärlig när jag sa att de ”är läskiga” vilket var som att erkänna sig skyldig till ett hemskt brott. Jag har inte samma problem med bebisar längre. Jag har dock exakt samma problem med män och deras stenåldriga ägarförhållande till kvinnans kropp, tankar och väsen.
Ps. Annars älskar jag män.
Idag fick jag plötsligt en mening i huvudet. Jag kom på att min mamma återkommit till den om och om igen under min uppväxt och kanske är det så med ord man hör många gånger, att de kommer att spela större roll än man tror. Det borde vara som med projicerade egenskaper eller som med målbilder. Att så fort man formulerat det i ord, kanske skrivit ner det på en bit papper eller sagt det högt, så är det mycket större chans att man uppnår eller lever efter det. Så jag är glad att min mamma alltid sa; Live a little.
Jag ser till och med framför mig hur hennes läppar formas när hon säger det, med eftertryck, på sin väldigt engelska engelska. Fler borde växa upp med de orden i innerfickan. Släppa sargen, spänna loss slipsen, dricka sig full och ge sig hän. Skrika ut en känsla utan att tänka på konsekvenserna. Skita i morgondagen. Jag tror att om dessa återhållsamma människor där ute hade testat hade de upptäckt att det inte var så farligt, att det kanske till och med var fullkomligt härligt. Att leva lite.
På måndag börjar säsongen. Träningssäsongen. Och jag säger hjälp. För jag går inte och tränar, det är jag som håller i träningen, och tre veckors konstant vindrickande lär ha satt sina spår. Men man är ju proffs och efter tio års intensiv hårdträning går det på ett kick att komma i toppform igen. Hoppas jag. Jag kör inga dansklasser i höst, som jag vet att många kommer bli besvikna över, men jag behöver fortsätta min paus och vila min slitna dansrygg, sen hoppas jag kunna köra afro eller ragga igen till våren. Däremot kör jag vansinnigt atletiska klasser varje tisdag som vanligt.
Det här med att respektera andras tid verkar vara svårt för somliga. En förbannat störig egenskap. Jag har under två timmar svävat i ovisshet och inte kunnat gå och träna, inte kunnat sova en stund som jag ville, inte kunnat gå och handla eller gå och träffa en kompis för att jag hade sagt ja till att ses och ta en kaffe med en vän någon gång mellan fem och sex. Det enda jag kunde göra var att duscha och göra vid mig, vilket jag inte alls hade lust med pga oerhörd trötthet, för att gå och ta den där fikan. Men jag var något osäker om min vän skulle dyka upp efter gårkvällen sms där jag säger att jag ska iväg kl 20, men inte får något svar. Halv sex idag får jag äntligen veta, till min stora irritation, att min vän inte kommer in till Malmö. Hur skulle det vara om denna person kunde meddela det tidigare så att jag kunde styra om min dag. Varför tror somliga männsiskor att andra inte har något annat att göra än att vänta på dem, beredda, redo och givakt i deras liv. Det är som små barn som tror att allt kretsar kring dem och som inte har någon förmåga att ta ansvar och sätta sig in i andras situation. Lite som folk som bokar in möte, säger att det är jätteviktigt att vara i tid, och sedan kommer för sent själva. Den tiden man sitter där och väntar kan man använda till annat.
Jag är inte så bra på att blogga på semestern, jag har lite annat för mig. Som det här. Jag lever just nu det spontana livsnjutarliv som är jag. Ja, jag börjar bli mer jag igen efter en lång tid där all min energi har gått åt till att försöka hitta luckor i fullbokade kalendrar, utan utrymme för ett roligt spontant socialt liv. Igår gick jag på en spontan konsert efter en spontan dag på stranden. Idag blir det spontan middag med spontant vin efter en spontan dag med hästhäng, gudsonshäng och kompisshopping och fika.
