Idag fick jag plötsligt en mening i huvudet. Jag kom på att min mamma återkommit till den om och om igen under min uppväxt och kanske är det så med ord man hör många gånger, att de kommer att spela större roll än man tror. Det borde vara som med projicerade egenskaper eller som med målbilder. Att så fort man formulerat det i ord, kanske skrivit ner det på en bit papper eller sagt det högt, så är det mycket större chans att man uppnår eller lever efter det. Så jag är glad att min mamma alltid sa; Live a little.
Jag ser till och med framför mig hur hennes läppar formas när hon säger det, med eftertryck, på sin väldigt engelska engelska. Fler borde växa upp med de orden i innerfickan. Släppa sargen, spänna loss slipsen, dricka sig full och ge sig hän. Skrika ut en känsla utan att tänka på konsekvenserna. Skita i morgondagen. Jag tror att om dessa återhållsamma människor där ute hade testat hade de upptäckt att det inte var så farligt, att det kanske till och med var fullkomligt härligt. Att leva lite.
