Next stop

Vart vill du resa nästa gång (efter egypten alltså)?

 

Till Moskva. Det är min trettioårspresent till min vän Johanna. Vi ska bara få tummarna loss och boka något vilket inte är helt lätt när hon är en framgångsrik karriärskvinna på chefsposition på IKEA med ett litet barn samt spelar i A-lag i basket.

Sen vill jag till Tokyo vilket jag gav i trettioårspresent till en annan person. Man kan säga att det blev inställt….

Kanske Berlin en sväng bara för att det är enkelt att åka dit, billigt och en av mina favoritstäder.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Om sorgåterfall

Det känns som om du varit mer ledsen senaste tiden. Har du haft ett sorg-återfall (lånat uttryck fr Quetzala B) eller har det hänt ngt särskilt? Vet att detta är en oerhört privat fråga, så jag förväntar mig inte något detaljerat svar, men undrar hur det kommer sig att det varit en dipp? Eller är det kanske inte alls så?
Du har rätt. Flera olika saker har sammanfallit i mitt liv och gjort att det känts tungt och tyvärr har de jobbiga sakerna tagit över många av de positiva saker som också har hänt, och jag har varit nere mer än uppe i någon vecka. Allt från tidigare relationer till nya till sjukdom i familjen.

 

 

Just sorgåterfallen kommer då och då om man är sådan som väljer att låta dem komma och bygger upp sig själv, steg för steg, själv, snarare än att slänga sig in i ett nytt liv och kväva saknad. Jag vet inte, sorgåterfall kommer kanske ändå. Jag har inte provat, det skulle inte fungera för mig mer än högst tillfälligt.

 

Sorgeåterfallen kan komma plötsligt, från en supervecka där allt känns fritt härligt och underbart till en kväll där något plötsligt påminner om eller får en att sakna något. Ofta en illusion om att det var bra. Eller utlöses sorgåterfall av ett plötsligt mail som kan handla om en lampa, pengar, om syskonbarn som hälsar eller vad som helst som liksom petar upp det plåster man lyckats fästa på. Av någon anledning får man alltid de mailen eller sms:en när man är på väg framåt, bortåt. Som om de känner det i luften och liksom bara vill peta in sitt finger i såret. För pocka på uppmärksamhet.

 

Eller så får man veta på omvägar att ens förra träffat en ny på jobbet och så ramlar man tillbaka hårt rakt ner i asfalten från den våning man lyckats ta sig upp till på egen hand. Det spelar ingen roll om man själv också träffar någon, det handlar inte om att vilja ha tillbaka, eller att man är kär, det handlar bara om att ett uppbrott går i olika stadier och varje ny sak innebär en ny sorg som ska bearbetas. Om man har ett hjärta.

 

Det spelar inte heller roll om man är överens om att inte vara ihop. Det är nog egentligen värre. Att göra slut enligt överenskommelse för att det inte fungerar och inte för att känslorna tagit slut. Det handlar också mycket om hur uppbrottet hanterats och besvikelse och brist på upprättelse som kan göra en frustrerat arg.

 

Och ibland får man sorgåterfall för att man träffar en ny man som kommer med nya problem som ens axlar inte orkar ta emot precis just då. Och mitt i allt inser man att en av de viktigaste människorna i ens liv är allvarligt sjuk och det har man, jag, inte ens tillåtit mig att tänka på i all soppa.

 

Mitt år har varit helt sjukt ur många aspekter. Min årssummering kommer bli extra spännande i alla fall. Stay tuned.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Vi älskar dig Malmö

Min vän Drazen Kuljanin  blev ombedd att göra ett bidrag till Februarifilms projekt ”Vi älskar dig Malmö” som hade premiär på Spegeln nyligen. Här är kortfilmen Suck! En kärlekshyllning till Malmö.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Den enkla frågan först

Vilket lösgodis väljer du?
Alltid kokosprickar, geléhallon och punschpraliner. Kanske sega råttor eller grodor, center, skumbananer och turkisk peppar. Godispåsen är en mycket viktig detalj, det kan ju bli så gott. Eller så fel. En gång träffade jag någon som hade exakt samma godissmak som jag och jag kunde lätt låta honom handla till mig utan att bli nervös. Hur ofta händer det?!

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Snälla. Glöm mina nakna skinkor.

När man går på julfest och stöter på en man (parentes: lång mörk vacker basketspelare) som man tvingats stå i bara trosor framför med armarna rakt ut som en blek skampåle. Och att man just den dagen hade på sig ett par string. Då sträcker man sig efter vinglaset, ler sitt bästa och hoppas att naprapaten glömt.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

8. Berätta om ett av dina favoritplagg.

En gång körde en man av vägen på grund av den här hatten. Eller på grund av kvinnan som bar den på en trottoar i Malmö med matchande kappa. Hon hade en modist där hon brukade hämta upp en hatt innan hon och hennes stiliga långa man gick på galopptävlingar. Jag vet inte om det är ett plagg men den här hatten är speciell för mig. Jag hade den på hennes begravning. Min mormors.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.

 

En strålande dag i somras, med favorithästen Patron, min mamma och pappa kom ut för att titta när jag hade träning och satt i varsin stol i solen med delikatesser från Ängavallen. Bilderna på min nyfunna vän i år, Patron, kan jag titta på om och om igen. Det är som att vara nykär och sitta beskåda och ett fotografi med ett fånigt saligt leende i evigheter. Han är så maffig, snygg, stor, stark, vacker, snabb, het, barnslig, snäll och har en söt förvånad uppsyn, som en liten valp.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter