Att handla med mig själv är en upprinnelse till nervsammanbrott samt magsår. Först har jag skrivit ned tre recept om i fall att en ingrediens inte finns på det ena tar jag det andra, och så ett extra recept för att jag inte riktigt kan bestämma mig vad jag är sugen på. Väl inne i butiken frångår jag först grundreceptet totalt enligt principen ”men skulle inte det här vara gott att ha i”. Samtidigt som jag lägger grönsaker i korgen googlar jag med enastående simultanförmåga (och ibland som den störiga person som ställt sig mitt i gången och stoppar trafiken) efter fyra nya varianter av samma recept bara för att se om det finns bättre versioner.
Vid ostdisken kommer nästa bekymmer. Vilken mozzarella (av det snåla svenska utbudet bör tilläggas) är bäst. Tar två olika paket av buffelmozzarella så garderar jag mig mer mot ett misslyckande än om jag tar två av samma sort. Det blir väldigt dyrt. Så jag tar ett stort paket vanlig billig mozzarella också, som ett alternativ. Märk väl – utan att lägga tillbaka buffelmozzarellan. Vilket har dubblat kostnaden.
Går förbi fiskdisken. Mmm vad är här för spännande? (Karin, nu har du bestämt dig för pizza. Ja men man kan ju kanske ha något innan). Plötsligt har jag även lagt ett stort nät musslor i korgen. Tar upp mobilen igen och googlar recept på musslor. Lägger i grädde, lök och persilja till en klassisk vinkokt variant, men vet inte riktigt vad jag kommer vara sugen på så jag traskar tillbaka till grönsaksdisken och köper lite chili och koriander också om i fall att.
När jag är färdig är jag så trött att jag inte vill laga mat.
Tänk då på hur det är på Bauhaus.
