FB summerar de viktigaste händelserna under året. Först ut ”Dissad”. Tack FB.
Månad: december 2013
Hej vulgo
Tragiskt eller underbart
En tid då man ska bry sig om varandra
Finner glädje i att ge till andra och göra andra som jag bryr mig om glada. Och inte bara att få. Det tycker jag är en fin del av julen. Eller vilken dag som helst. Vem blir inte glad för en present, att någon tänkt på en. Så när du blir glad för att du får något. Tänk på att andra också blir det. Ge tillbaka då och då. Vilken dag som helst.
Nu är det dags för rimstugetider. Familjetider. Samkomster. En tid som det sägs att man ska bry sig om varandra. Det borde man göra alltid kanske men nu har vi skapat en högtid kring det. Fick höra igår att julen är för barnen (av den enda som har barn av de som ska fira). Jag håller inte alls med. Gamla, rika, grannen, föräldrarna, barnen, vännen, den hemlösa – julen är inte mer för någon än någon annan. Alla kan glädjas av den.
Tänk på Jesus också.
När man börjar publicera citat…
Då vet man att man antingen är:
1. Gravid
2. Gått med i ett pyramidspel och börjat sälja Gemma-juice eller något annat mirakelmedel. (undrar om man får ett kit med citat att sprida i sina sociala medier varje vecka).
4. Den som identifierar sig som förälder framför sig själv
5. Jobbar med yoga
6. Har flyttat till Thailand
7. Är gravid igen
Älskar numer citat. Förut suckade jag åt dem på Facebook. Nu läser jag och nickar.
mop
I min familj finns några olika interna förkortningar som man ska förstå.
mop – syftar på mamma och pappa och används inte bara av mig och min bror utan också som signatur i diverse sms från föräldrarnas otaliga pensionsresor i denna ledighetens tid. ”Sitter och njuter av utsikten. Det är 24 grader. Lite för varmt. Idag har vi ätit fisk. / mop
Höör – syftar på min bror med familj ty dessa har inget namn utan har fått bära en hel orts namn. Kanske för att ingen annan bor där, typ. ”Höör kommer på onsdag. Kommer ni med? / mop
Själv vet jag inte vad jag har för förkortning. Malmö kanske.
Vems fel är det?
Här följer några saker du alltid kan skylla på när det skiter sig. Skriv ut och kopiera listan om du vill. Ta upp och använd när dina egna ursäkter inte räcker till och du inte hittar fler saker i din omvärld att skylla på. När Sven drog in till exempel, vems fel var det. Jo:
– invandrarna
– din partner
– Sverigedemokraterna
– jobbskatteavdraget
– chefen
– alliansen
– USA
– någon annan
Ni är välkomna att fylla på listan
Från skit till plopp
Det sa bara popp den senaste veckan och den var där. Från att vara ett pösigt illamående paket med stora täckande kläder ser det äntligen ut som mage och inte som ett allmänt ohälsosamt liv. Här har ni förklaringen till att jag missat alla branschfester och varit allmänt otillgänglig sedan augusti. Jag har klarat av mina jobb, projekt och möten. Resten av tiden har jag legat i ett rum totalt förstörd. Hade inte en aning om vilket helvete det kan vara att vara gravid. Det går inte riktigt att beskriva hur det är att må illa varje minut varje dag i månader. Psykiskt och fysiskt påfrestande. Ett illamående och en trötthet som inte går att komma från. Som förföljer varje steg. Tackar läkaren som skrev ut, och läkemedelsföretaget som gjorde, Lergigan. Tabletterna har fått mig att kunna gå ur sängen och klara några timmar om dagen. Rekommenderas.
Nu mår jag bättre. Vilket är skönt. Gissar att det är därför man hör så lite om hur hemskt man kan må, för att de flesta mår sämst de första 3 månaderna. Samma tid som man rekommenderas att inte berätta för alla på grund av missfallsrisk.
Nu för första gången på 34 år har kvinnor runt mig öppnat sig och berättat om skiten. Tack. Annars verkar det som man förväntas vara överlycklig och stråla. Men sanningen är att många drabbas av graviddepression och aldrig får känna den lycka de trodde de skulle känna. Hur länge de än försökt eller velat ha barn. Även fysiska problem kan påfresta lyckan. Jag tänker inte måla upp fluff fluff.
Idag är jag lycklig i alla fall.
Hen han hon
Större och större
Japp så är det. Och hädanefter kommer jag bara att lägga upp bilder på cupcakes i pastellfärger, prata i det omöjliga språket ”veckor” och berätta om hur ljuvligt livet är när det nu äntligen har mening. Not. ”Åh nej du får inte börja mammablogga” sa brorsan. Detta gjorde mig så förnärmad att jag övervägde att göra just det.
Men vad ska jag göra – någon har kidnappat min kropp för att ta sig ned på jorden och göra stordåd (Of course) Jag har ingen kontroll länge. Brösten är vulgära och mitt intresse för samhällsfrågor samt värderingar har tagit över min hjärna. Bloggen lär inte heller komma undan.