Läser en krönika i SVD om en essä av Therese Bohans med namnet ”Den borgerliga romanen och medelklassens självförakt”. Så här säger Therese:
”Inför lägenhetsvisningar uppmanar mäklaren säljaren att städa bort böckerna ur bokhyllorna (…) Det säger kanske något om vad medelklassen prioriterar: ekonomiskt kapital går före kulturellt, konsumtion före tradition och bildning. De fredagsmyser med tacos och TV4 snarare än med en litterär klassiker.
Läser sedan en tråd på Facebook där någon kommenterat krönikan:
”De få gånger jag har varit hos någon utan böcker i bokhyllor så har det känts så fel. Jag skulle börja undra vad det var för fel på människorna som bodde någonstans utan böcker”.
Och folk undrar varför det kallas kulturelit.
Någon varm förståelse för människors olika intresse, öppenhet och acceptans är inget jag förknippar med kulturen. Tyvärr.
Jag kanske har samma tankar när det kommer till människor som lever på halvfabrikat.
