Inte nog med att jag äter makaroner med ketchup. Jag äter osaltade makaroner med ketchup. Eftersom makaroner är det barnet vill ätaoch jag orkar inte koka i två grytor. Ja, idag känns den enkla sak övermäktig.
Tur jag ska ut och äta på ny krog i Malmö ikväll. Och dricka naturvin. Inte varje dag.
”Sov när barnet sover”
hahahaha.
Låg vaken mellan 01 och 6.30 i natt för att min hjärna inte förstår när den ska släcka ned. Med jämna mellanrum fick jag amma vaknande bebis men somnade själv aldrig om. Tänkte att jag kommer vara helt död idag. Får sova när bebisen har förmiddagslur som alla tipsar om. Fat chanse. Vuxna är vakna dagtid. Eller plockar ur disken. Eller betalar räkningar. Det går inte att luras.
När du får barn får du allltid höra ”det blir bättre”. Det är ju skönt, när man sitter med blå ringar under ögonen, inte sovit på tre dygn mer än två timmar i sträck, bebisen skriker hejdlöst när du försöker lägga ner hen med följd att du inte har händerna fria på en hel dag och inte ens får äta sjölv, och du spenderat 13 h i soffan ammandes på ett dygn. Då är det skönt att höra att det inte kommer vara så alltid. Allt blir lättare.
Men det är inte sant!
Att byta blöja till exempel. Det blir i n t e lättare. Nu springer bebisen iväg. Med blöjan halvt av. Jaga bajs liksom. Och detta är något du inte gör då och då. Nänä. Flera gånger om dagen samma kamp. Du behöver inte undra vart tiden blir av. Den går åt till att jaga bajs. Torka golvet från matrester och tvätta kläder.
Saker som jag tror hade underlättat mitt liv enormt just nu (läs tips). Om barnet hade:
– Tagit napp
– druckit ur flaska
– tyckt om välling
Innan jag fick barn reflekterade inte jag över detta. Jag trodde att napp var något bebisar hade och välling var något de drack.
Det var fel.
Det är inte ens något man som förälder kan bestämma. Tydligen. Så alla som är vana vid att kontrollera sitt liv, säg bye bye till det.
Hade jag vetat hur livsavgörande det kan vara för mamman (även pappa men framförallt den annars levande nappen mamma) hade jag kanske stoppat in den där nappen i den lilla munnen direkt trots att böckerna säger att man ska vänta i två veckor. Så länge man känner sig säker på att man har koll på barnets hungersignaler och inte stoppar in en napp när barner behöver mat. Och här kommer oron in.
Egentligen tar man ju beslut efter den situation man är i just då och med en bebis som inte gick upp i vikt och inte kunde äta ordentligt var det ganska mycket mer prioriterat att lära honom suga på ett bröst än en napp.
Sedan tog han napp. Ett tag. Varken jag eller min sambo var särskilt ihärdiga (tyvärr?) och Elias var inte särskilt intresserad. Det blev aldrig ett ha-begär. Tänderna kom och han började istället tugga på dem.
Jag köper alltså fortfarande nya nappar med förhoppning om att det bara är rätt sort som ska till. Jag vill så gärna byta ut mig själv mot napp om nätterna och kunna trösta och lugna på andra sätt.
Det är tydligen inte heller en garanti. Många barn vill inte ha napp. Min bror har ett barn som älskar sina nappar och ett som vägrar. De bestämmer i sina liv. Inte vi.
Likaså nappflaskan. Jag trodde alla barn drack ur flaska. Frustration delux. Jag har nog lagt över 1000 kr på att hitta en flaska Elias inte fnyser åt. Fortfarande inget resultat. I början drack han ur en av märket Medea så likt bröstets flöde som möjligt. När tänderna kom tyckte han bara det var en tuggleksak. 10 månader senare försöker jag fortfarande var och varannan dag. Tålmodigt. Utan resultat. Jag har varit slug – tagit andra hållet och gett välling på sked och ur mugg för att han ska då feeling och sen dricka det ur flaskan. Men nä.
Så varför håller man på. Stressar över sånt man lärt sig att barn ska göra. Stressar över kommentarer som ”va, dricker han inte välling” och tror det är något fel (fast välling är en Svensk företeelse).
Varför accepterar man inte bara att det inte finns rätt och fel eller ett recept. Att något fungerat för ett barn behöver inte betyda att det funkar på ett annat. Man kan ju så klart testa alla tips man får. Men till slut är det just den här individen som bestämmer.
Jo, man accepterar inte det för att allt skulle bli mycket lättare om barnet blev lugn och somnade vidare med den där nappen till exempel.
Så mitt tips är att införa napp och flaska i tid. OBS flaska ska man i alla fall vänta med till amningen är etablerad (ca4mån) för att inte barnet ska bli lat (jobbigare att få it mjölk ur bröst) och sluta amma.
Det är ingen garanti – men kanske kanske.
Idag har jag duschat med en 10 kg bebis i ena armen. Han kröp in med kläder på i duschen och skrek tills jag tig upp honom. Krånglade av kläderna och höll honom. Schamponerade håret med en hand och höll bebis med andra. Balsamerade med en hand och höll bebis med andra. Det är bra med inställningen att allt går, bara man vill (eller i alla fall har en hand fri), när man har småbarn. Det gör det hela lite enklare. I början var jag i chock över allt jag behövde lära mig göra med en hand. Äta, laga mat, ta på mig skorna, gå på toaletten, sätta ner i diskmaskinen. Hey, jag kan till och med äta med vänster hand utan att tappa bordsskicket fullkomligt.
Välkommen supermom.
Killen springer sin första halvmara. Är jag där och hejar vid mållinjen? Hämtar jag upp svettig frusen pojkvän som lovat? Nej, jag står i kassan på en barnloppis någonstans i Skåne när han kommer i mål. Ett missat samtal. Hans varma kläder i min bil. Inga hemnycklar. Snöblandat regn.
Killen får ta skydd på Kronprinsen (köpcentrat som Gud glömde) samt ringa ett ex för att få någonstans att duscha och värma sig.
Dåliga flickvänspoäng alltså. Jag står alltid stå för mina ord och man kan räkna med mig. Men fisher and price för 30 kr kan tydligen stjälpa
Han fick välja mat (McDonalds) som tröst.
Letade i 20 min efter bilnyckeln, i alla fickor, väskor, i lådor och korgar, i barnvagn, på golvet, under barnet, och hittar den i en… innetoffla. Logiskt ställe Karin Ericson. Sedan gick jag ut till bilen (igen) och tycker trosorna skaver konstigt. Känner efter. De har spruckit i grenen. Rakt av bara. Jahapp.
Men jag var sen, så jag brummar iväg till BVC (barnavårdcentralen) naked under, på informationsmöte vilka brukar vara så meningslösa i detta internetsamhällle att det bara är jag (plikttrogen) och två till där. Fick titta på en typisk skräckfilm från svenska myndigheter om faror för barn i hemmet. Inget att skoja om, men skräckfilmsmusiken, symboliken och det svartvita filtret gjorde det svårt. Hahahahaaaaaaa. Förlåt.
Informationen var ju i övrigt viktig. Jag harlärt mig att högst antal dödsolyckor för bebisar beror på skållning vid spisen, att inte använda is när barnet bränt sig och hur man gör om barnet sätter i halsen. Samt att barn kan drunkna i vattenpölar. Det vill säga: lek inte med mobilen när du har hand om ditt barn.
Ligger och håller för öronen på min son. I en omöjlig pose som kommer ge muskelkramp. För att han ska få sova lite till trots att kusinerna vaknar okristligt tidigt och leker under vårt sovrum. När de vaknade hade jag just lyckats få bebisen att somna om. Sömn är inget man skojar om längre. Jag själv då. Ja, jag kommer i sista hand som vanligt. That’s life nowadays. Försökte ett tag med en pose med en hand över hans öra och ett finger i mitt eget men gav upp. Leva life.
På internationella kvinnodagen går marscher över hela Sverige mot mödradödligheten. Ingen kvinna ska behöva dö när hon föder. Visste ni förresten att Sverige är ett av de länder med högst skador vid förlossning. (Läs Cissi Wallin)
Malmö: 9.30 vid Möllevångstorget. Vi marscherar mot Gustav Adolfs torg kl 10.00.
