Våga ha tråkigt i en överstimulerad värld

Just det här kan vara det mest tänkvärda jag läst, i alla fall på en vecka.

Långtråkigheten är en viktig nyckel till att skapa en bättre balans inuti den enskilda människan oavsett ålder. Har man tålamod till att ta sig igenom rastlösheten kommer man i kontakt med kreativiteten, som betyder mycket mer än enbart att teckna, måla och modellera. Kreativiteten är där vi möter oss själva, lär oss själva att känna, uttrycka oss själva. Kreativa perioder innehåller också många reflekterande, nästan meditativa pauser, där det som för en timme sedan kändes som en obekväm tomhet, plötsligt erbjuder ro och återhämtning. Därmed blir kreativiteten viktig för barns självkänsla och mindre beroende av att det skall vara som de andra för att bli accepterade. De blir mer självständiga och det leder faktiskt till en större social kompetens.

Jesper Juul (läs hela artikeln här)

 

Det finns många kloka barnspykologer. Som förälder som vill göra rätt eller i alla fall försöka att inte göra helt fel, och bädda för en mindre smärtfri fortsättning på föräldraskapet, är det självklart att vara uppdaterad och inläst. Varför tro att man kan allt själv. Som en vän och trebarnsmamma sa, om jag vidareutbildar och uppdaterar mig inom jobbet är det lika självklart att göra det som förälder – ett viktigt jobb i sig. Varför behandla det olika. Om man inte har intresse av att vara informerad eller lära sig mer innebär det att man kommer göra som man alltid gjort. Så som man själv blivit uppfostrad. Och i ärlighetens namn så kan det vara bra att göra en del justeringar.Det våra föräldrar gjorde är inte alltid rätt och både forskning och vetskap kommer hela tiden längre. Vi blir både klokare och framför allt är det så att samtiden förändras och därmed måste vi förhålla oss till den.

 

Den auktoritära uppfostran är idag ifrågasatt och har ersatts med en mer respektfull approach där man förespråkar att behandla barn som kompetenta individer. Inte kränka, skrika in på rummet, inte hota eller säga nej utan att förklara. Det går ibland, ibland inte. Vi är alla människor med mått av tålamod och ork. Sen gillar jag att höra att man inte kan ge en freudiansk utläggning till ett litet barn som är upprört och gör något hen inte får. Det är hen inte mottaglig för just då. De kan inte heller förstå konsekvens eller göra riskbedömningar så varför lägga allt det i deras famn. Föräldrar måste sätta gränser och bli arga. Det är säkert viktigt att barn får se att det är tillåtet att bli arg och även att föräldrarna blir arga.

Vi kan förstås inte bara ändra det vi har i ryggmärgen från hur vi själva blivit uppfostrade. Men vi kan ha en idé om hur vi vill vara och därmed i alla fall göra en liten förändring. Till nästa generation kan det förändras ytterligare. En del kommer i framtiden förkastas, men i stort kan det bara vara till det bättre att faktiskt reflektera över vad man gör, hur man vill göra och vad det får för konsekvenser. Det finns som alltid inte rätt eller fel utan resultat.

Jesper Juul är en välkänd barnpsykolog – ständigt citerad. Knattetimmen i Sveriges radio med lyssnarfrågor, och den sköna podden Barnvagnspromenader (perfekt att lyssna på under just barnvagnspromenader :-) är förälderns svar på allt i en ny och förvirrad värd. Allt blir ju så självklart när dessa reder ut frågorna, ständiga aha-upplevelser och bra tips. Man kan liksom andas ut.  Jag tycker själv att Louise Hallin i barnvagnspromenader är grym. Frank, skön och tydlig, vilket jag uppskattar.

Idag har jag alltså läst om att ha tråkigt, och blir så klart själv träffad. Om jag själv lider av att ta upp mobilen så fort jag har en sekund över, hur ska jag då kunna lära mitt barn att ha tråkigt. Titta ut genom fönstret och bara fundera lite. Har vi ens tid att reflektera idag? Eller använda kreativiteten inom oss till något helt annat.

För många har konsumtionen blivit ett missbruk, som innebär att de vuxna ”MÅSTE shoppa” och att barnen har tråkigt så fort de inte konsumerar yttre stimuli i form av undervisning, pedagogik, dataspel, DVD eller TV.

Hemma tar det ungefär ett steg innanför dörren innan åttaåringen frågar efter datorn. Det tar ungefär 1 sekunds tystnad innan jag söker stimulans från omvärlden via telefonen, har kollat in nya kollektionen från Mini Rodini eller knarkat inredningsbilder. Sambon har tagit bort appen instagram men kommit på att man kan kolla det ändå. Och min son som är 1 år vet redan att mobilen är ett centralt ting i våra liv och började dagen med att ta fram den och påpeka att den inte var på.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Fläskläpp och sömn

Dagen började med att en bebis stagedivade baklänges på sovande moder och gav henne en fläskläpp. Klockan var 06.00. Men vad gör det när barnet faktiskt sovit en hel natt. Igen! För den som hängt med så har jag fått ett barn som tycker det är lika trist att sova som jag och har vaknat mellan varje till var tredje timme i ett år. Plöstligt sover han hela nätter (för info så är sjukvårdens definition av att sova hela nätter, när det gäller barn, 5 h i sträck). Så om han sover mellan 12 och 06 är det luxury delux. Känns helkonstigt efter att bara fått sova ca 3 timmar i taget i över ett år. Helt knäppt att man fixar det egentligen. Det har funnits stunder som det känts som jag ska gå isönder eller bli galen, men då händer alltid något som fyller på energidepåterna. Men man är uppenbarligen superwomans.

Sen somnade han 07 och sov till 10 och ställde om hela dagsrytm. Någon har visst sommarlov. Men det är inte jag…

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Doggy bag please

Eller baby bag. 
Lite onödigt att köpa en egen burgare till en ettåring kanske… 

  

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Den skånska sanningen

Jag sitter och jobbar på ett tantcafé i Grisslehamn. Hit kommer det in folk som är muntra. Mjuka gulliga och muntra. Som Skåning känns det en smula obekvämt. Skåningen är inte munter. Absolut glad och skrålande. Men en smula krass och sällan mjuka lena på rösten. En skåning backar lite, ser skeptisk på den som talar och blir misstänksam mot dessa muntra folk. Gör de sig till? Är det något lurt på gång? Jag har en vän från Göteborg som tyckte att Skåningar var otrevliga ända till han flyttade ner och insåg att det var ett sätt att prata på. En vända uppåt landet igen och de slogs av hur trevliga alla var, tills de kom på att de bara pratade annorlunda. Visst kan dialekten göra något med oss. Det slår mig när jag åker tillbaka till USA där jag bott ett tag och vad ett helt annat språk kan göra med en. Och den sociala mentaliteten förstås. Jag är samma person, men ändå en annan person. Liksom höjludd(are) och så himla postivi och amazing-strösslande att jag somnar matt på kvällen vid besök. Jag orkar helt enkelt inte med mig själv. Jag trivs bra med att vara en glad rättfram skåning. Med r som tar plats i gommen.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Ordval är king eller kolera

Jag jobbar med kommunikation och har således ett något nördigt intresse i formuleringar. När det kommer till kommunikation kan man lugnt säga att detaljerna gör helheten. Vilka ord du använder, var du sätter punkten, har betydelse för hur hela texten, och således varumärket bakom, uppfattas.

 

”Märk inte ord” kan man få höra i samtal, eller liknande kommentarer. Det finns faktiskt all anledning att märka ord, eftersom de är helt avgörande för det du säger, eller skriver. Skriver du ska eller skall? De betyder samma sak men känns helt olika till exempel.

 

Idag gick jag in på Naturskyddsverkets sida för att att hämta information till ett uppdrag jag jobbar med. Jag läser en lista på hur man kan bemöta olika frågor om ekologiska produkter:

 

Fråga: Vaddå ekologiskt vin från Australien, hur ekologiskt är det med något från andra sidan jordklotet?

Du: Ekologiskt har inget med frakten att göra. Att vinet är ekologiskt betyder bland annat att vingårdsarbetarna slipper få hjärntumörer av bekämpningsmedlen som sprutas på odlingarna (….).

 

Oj oj oj. Lite hard core kanske Naturvårdsverket. Jag slängdes bakåt i stolsitsen i chock vid ordet hjärntumör. Jag ska aldrig dricka annat än ekologiskt hädanhefter. Skulden är brutalt tung på mina axlar. Det kanske fick effekt men min bild av Naturvårdsverket är, efter att ha läst två meningar, att de är en lite överdriven radikal organisation. Jag ser framför mig hur de trampar ner Greenpeace på vägen ut i havet för att ockupera hajfiskare och hemsöker folk som inte köper ekologisk mjölk. Kanske inte det Naturvårdsverket egentligen vill att jag ska känna.

 

 

Likaså när jag sitter i ett rum på BB. Jag har fått en Goodiebag för mina 34 h kämpande och tar ur den upp ett reklamblad från Amningshjälpen. En organisation som gör ett jättefint jobb när Svenska sjukvården brister och ger ideellt stöd och hjälp till kvinnor i amningen. Från reklambladet kan man klippa loss en liten lapp att ta med sig när man går ut och fikar. På denna lapp är ett  stort Stopptecken och en punktlista som listar argument för rätten att amma på offentlig plats. Denna är tänkt att man ska lägga på bordet när man fikar och säger ungefär ”sjas iväg kypare” medan man själv vänder ryggen till. Lite hard core och konfliktsökande för min smak. Från att ha varit en snäll organisation i mitt medvetande blev de plötsligt fundamentalister. Jag och min sambo skrattade lite åt lappen. Den kan man ju inte använda utan att uppfattas som rejält otrevlig. Vad sägs om att vara lite vänlig i sin kommunikation.

 

Kommunikation är allt. Glöm inte det.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Varje dag något nytt 

Jag tror att jag kommer sakna den här tiden när barnet hela tiden lär sig något nytt. Lika fascinerat lycklig och glädjesprudlande det känns första gången han pekar på något, ger en en puss (hjärtat dör), säger ett ord, tar ett steg, vänder sig runt själv, klurar ut hur man sätter på ett lock. Varje liten ny sak han plötsligt kan. Varje vecka får man uppleva det. Men redan nu har jag glömt hur det var första gången han sa titta, för nu gör han det 1245 gånger om dagen. Jag har glömt hans lycka r han första gången klarade och förstod hur han tog sig ner för sängen själv och att få in skeden i munnen. Och plötsligt kommer det avta. Snart kan han alla de där vanliga sakerna och då kommer det vara som om han alltid kunnat det. Allt går så snabbt att det är svårt att minnas känslan. Glädjen hos honom och glädjen hos oss som får vara med på resan. Önskar jag kunde minnas allt. Stoppa tiden lite i de lyckliga stunderna. För herre Gud vad häftigt det är. Min lille som sparkar på bollar, äter med gaffel och säger mamma. Var och en sak en liten fantastisk seger i hans lilla liv. 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

ett steg 1000 känslor

Idag gick min son för första gången. Det är nog det roligaste med barn. Att se hur de tar sig an livet och så många gånger de gör något för första gången. Att få vara med på den resan. Glädjen, förvåningen, chocken, försiktigheten, förundran, stoltheten. Känslorna sprutar och aldrig håller de inne med något. Det är nästa bästa grej. Att umgås med någon som bara könner rakt ut. Utan restriktioner. Utan att tänka på konsekvenser. Utan rätt och fel. Gråt, ilska, glädje, sorg. Varför lär vi oss att det är fel. Varför lär vi att tygla så mycket, gömma så mycket att vi faktiskt ljuger för vår omgivning. Den som vågar visa känslor och vågar berätta vad de känner vinner i livet tror jag. Utan att bry sig om vad omgivningen tycker. 

 Jag hoppas kunna förmedla att det är ok att känna och ok att prata om sina känslor till mitt barn. Att han vågar fortsätta och lyckas sätta ord på vad han känner. Något jag själv lärt mig att jag är dålig på. Även om jag kommer från en känsloöppen familj där man pratar. 

Framför allt eftersom det är en son. Och min egen erfarenhet är att män ofta har svårare att uttrycka känslor än kvinnor. Det är som att de är rädda att förlora något i sig själva om de säger vad de känner. Som att det är farligt. Men alla har rätt till sina känslor ut att bli dömd. Det finns inga rätt och fel. 

Men men måste också lära sig att alla inte kommer hålla med och att känslor är högst personliga – inte en sanning. Men att våga säga ”jag saknar verkligen dig” ”nu är jag ledsen” ”nu är jag lycklig” förlöser så många energier att det blir lite lättare att umgås med sig själv. 

Det kan vara otroligt förlösande att säga vad man känner. Det kan vara en träning. Jag vet de som fått öva i att våga och har upptäckt att inget farligt händer om man säger vad man könner och tänker. På jobb. Hemma. Bland vänner. När man väl börjar är det svårt att sluta. Och det kan bara vara till det bättre. För man blir sann mot sig själv. 

Man måste dock fortsätta ta hänsyn till andra och överväga – om mina könslor sårar, vad får det för konsekvens om jag berättar.  

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Adjoss

Nu är det så att jag fått i uppgift att packa en väska. Det vankas övernattning och restaurangbesök. Solen skiner, alla kanter på gräsmattan är klippta och håret har jag hunnit tvätta.  Jag har en helt för stor hög tvätt som ska vikas och bubblet är slut i kylen men strunt i det.

Jag stänger ner laptoplocket för dagen. Adjoss.

Jag har mina gissningar. Vi får se om jag har rätt.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Hejdå billig skinka och glass

”Livsmedelsprodukter som ofta innehåller många onödiga tillsatser är bröd, charkuterivaror (bland annat cancerframkallande nitrit och ofta olika aromer), glass och så givetvis olika sorters halvfabrikat. Rekordet är Rydbergs lätta skagenröra som innehåller hela 22 (!!) E-nummer och som har utsetts till vinnare i en tävling om flest e-nummer i en blogg på nätet.

Ett sätt att försöka dra ner på onödiga tillsatser är att välja KRAV-märkt. KRAV tillåter endast 28 E-nummer och inga färgämnen, klumpförebyggande medel, smakförstärkare eller sötningsmedel. Äkta Vara har tagit fram en märkning för tillsatsfria livsmedel, info om den och lista på godkända livsmedel hittas här.”

Hämtat från Mat för småfolk

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Värnhem – tjackisar utan byxor

Hittade den roligaste listan över Malmös alla stadsdelar. Vill du bo här, här är din snabbguide till staden:

Almhög – trist
Augustenborg – smutsigt
Bellevuegården – i nödfall
Bunkeflostrand – skittrevligt men jävligt svensson
Dammfri – snobb-blatte crossover
Davidshall – ja men lycka till att MKB har några lägenheter där haha
Fridhem – JA!
Fågelbacken – Bäst
Gamla Limhamn – JA
Gamla Staden – ja men åter igen, MKB har inget där.
Gröndal – skit
Gullviksborg – adidasbyxor
Heleneholm – adidasbyxor med två stäck
Hermodsdal – smuts
Hästhagen – väldrig bra
Kirsebergsstaden – white trash
Kroksbäck – finns en bra och en jävligt dålig sida
Kronborg – visst nära allt
Kulladal – småbarn
Kvarnby – luffigt
Lindeborg – nej
Lorensborg – i nödfall, absoulta nödfall
Lugnet – ey khalid var e min mobiiill???
Lönngården – inte riktigt rosengård, men ungefär fast med mer svenskar
Möllevången – popvänster
Norra Sofielund – nej
Nydala – nej nej nej
Riseberga – trist
Rönneholm – skitbra
Rörsjöstaden – nedgånget, för nära värnhem
Segevång – nej!!!!
Sibbarp – bra, lite långt ut.
Slussen – sjukt centralt
Södervärn – i nödfall
Södra Sofielund – arbetslöshetsghetto
Värnhem – tjackisar utan byxor
Västra Sorgenfri – horcentral
Östervärn – verkligen inte, social misär de lyx
Östra Sorgenfri – nej

 

Från källan till viktig information, flashback.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter