Mitt på blanka dagen. Sköt dom. 

Bland människor. 

I bostadskvarter. 

Utanför en nöjespark full av barn. 

Mitt i solsken. 

Så sköts någon. 

Sen en till. 

I ett annat bostadskvarter. 

Två skjutningar i Malmö idag mitt på dagen mitt bland folk – och jag blir inte längre förskräckt. Så som jag blev vid Nesta-mordet. Blir vi avtrubbade av stadsvåldet, naivt trygga, blåögda? Vi vill motbevisa ryktet som crime city och startar kampanjer som ”älska Malmö” men bör vi istället ta det på allvar? Borde vi vara rädda egentligen? Borde vi prata om vad som händer? Just asking. För min son ska alltså växa upp i 040. Och idag tycker inte jag att det känns bra. 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Veckans smuts: Klädmärket som tar ställning mot homosexualitet

NW

Medan ni doppar fötterna i havskallt vatten doppar ett svenskt klädmärke huvudet i klaveret. Nordic Wear har lagt upp en homofobisk ställningstagande bild som skapat blåsväder i den svenska sommaren. Klädmärket (eller det nazistiska företaget?) tar ställning för kärnfamiljen som de vill värja mot homofascism. Vad nu det ordet betyder. Kommentarerna på Facebook har inte låtit vänta på sig och klädmärket försvarar sitt ställningstagande med vanliga begrepp som yttrandefrihet och demokrati. Det ironiska i att åberopa demokrati när man är emot allas rätt till att älska vem man vill.

 

Jag scrollar genom kommentarer och företagets egna inlägg bakåt i tiden för att skapa mig en bild av vad detta är för varumärke. Tanken slår mig att antingen är de fullkomligt korkade och behöver genast hjälp av en PR-byrå, om nu någon PR-byrå är villig att jobba med ett företag med sunkiga värderingar. Eller är det tvärtom en politisk grupp som är så jädrans PRsmarta att de skapat ett klädmärke som täckmantel för den verkliga agendan. Namn på tröjor som 100 % Viking, Pure Blood och Thor Steinar och så vidare rimmar väl med värderingar om man gör fria tolkningar. I sammanhanget är det svårt att låta bli.

Smutsigt.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Leva som man lär

Det är bättre att se sig själv i det större perspektivet och sin egen del än tvärtom. Om man alltid lyfter konversationen bort från sig själv och till sociala strukturer och samhällsproblem behöver man inte ta något eget ansvar. Då ser man inte sig själv som en del i det hela. Då kan man sitta och prata över vin om orättvisor, värderingar och säga alla de rätta sakerna men låta någon annan bära ansvaret och skulden. Men detaljerna gör ju helheten. Om jag pratar om solidaritet, skattens betydelse för välfärden och att jämna ut orättvisor – hur rimmar då mitt beteende med mina värderingar om jag jobbar svart på helgerna och inte bidrar ett skvatt till det solidariska samhället utan bara till mig själv? Om jag vill främja ställningen för kvinnor på arbetsmarknaden och talar feministiska tungor hur återspeglar jag det i mitt beteende på arbetsmarknaden? Anställer jag kvinnor, lyfter jag kvinnor på samma premisser som män, främjar jag en kvinnlig ledarstil eller härmar jag mannens ledarroll och på det viset fortsätter befästa mannen som norm i företagsklimatet istället för att göra det kvinnliga accepterat eller för den delen lika respekterat? Sällan rimmar värderingar med verklighet. En bra början att uppnå sina värderingar med sitt beteende är att börja prata om sig själv istället för samhällsstrukturer.

Med inspiration från ett Facebookinlägg som började så här: ”Upphör aldrig att fascineras av att folk som pratar om ”kristna värderingar” tyvärr väldigt sällan har just kristna värderingar”.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Stänger ute en stund 

När värmen slår på är jag åter i tjänst som napp om kvällen. Just denna dag är jag det så gärna. En trygghet och samtidigt för jag tystnad. Ifred. Åt mina tankar. En stund. Med den viktigare i världen. Som snusar. Och han är min. 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter