Mitt på blanka dagen. Sköt dom. 

Bland människor. 

I bostadskvarter. 

Utanför en nöjespark full av barn. 

Mitt i solsken. 

Så sköts någon. 

Sen en till. 

I ett annat bostadskvarter. 

Två skjutningar i Malmö idag mitt på dagen mitt bland folk – och jag blir inte längre förskräckt. Så som jag blev vid Nesta-mordet. Blir vi avtrubbade av stadsvåldet, naivt trygga, blåögda? Vi vill motbevisa ryktet som crime city och startar kampanjer som ”älska Malmö” men bör vi istället ta det på allvar? Borde vi vara rädda egentligen? Borde vi prata om vad som händer? Just asking. För min son ska alltså växa upp i 040. Och idag tycker inte jag att det känns bra.