Margarin, smör och nej.

Lätta. Min dagmamma hade lätta hemma och jag tyckte det var så gott. Salt och, inte som smör. Självklart, eftersom det inte är smör utan mer en kemisk smörliknande substans. Jag tjatade hemma om att detta var vad som skulle bres på min macka och kylskåpet utökades till både Bregott och Lätta. Varför sade ingen till mig som det var. Varför förklarade ingen. Jag tror faktiskt inte att någon gjorde det. Möjligen kom argument som ”vi kan inte ha två smör”. ”Det är inte gott” och så vidare. Och det är möjligt att kunskapen om innehållet i det vi kallar margarin inte skulle bitit på en åttaåring. Men jag tror ändå att kunskap är nyckeln till förståelse. Och något som smyger sig in allt mer i den moderna pedagogiken. På ledarskapsutbildningar och träningsutbildningar (då jag jobbat i många år som träningsledare) matas man ständigt om vikten att förklara varför man gör något och inte bara att något ska göras. Kunskapen skapar förståelse. Handlingen skapar mening. Och inte förrän då kan vi ta till oss på riktigt. Det tar jag med mig. Jag försöker förklara vad och varför i allt. Ett nej och en korrigering är helt meningslös om man inte förstår varför. För att jag kan slå mig. För att margarin är dåligt för kroppen. För att tallriken kan gå sönder. Det är ju hundragånger jobbigare än att säga ”du får inte” men ger förmodligen ett mer långvarigt resultat. Samt en individ som tänker. Likaså varför väljer man att inte ge barnen godis när de är jättesmå. Tänderna ska ju bytas ut ändå. För att där lägger man grunden, och det är även forskat på, att kunskap och värderingar börjar redan där. För att vuxna i framtiden ska ta hand om sig själva och leva hälsosamt behöver de en hälsosam start. Och det startar varken med socker eller margarin.

Det var dagens smöriga reflektion. Nu tillbaka till mitt jobb.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Världens bästa amning

vietnamfeet  Vietnamesisk kvinna ammar sitt barnbarn. Foto Melissa Jean

 

I Sverige har vi en idé om att amma. I Vietnam en annan. I Frankrike en tredje. På Nya Zeeland en fjärde. Ändå är många definitiva i sin åsikt. Som om det fanns ett rätt och ett fel. Inte att det finns en mångfald av kulturer och sociala förhållanden som formar hur ammandet ser ut i just det landet i världen. I Sverige har vi fått dille på att vid sex månader då är det klart.  Sjukvårdens arbete med att få så många kvinnor som möjlig att i alla fall amma till barnet är 6 månader, på grund av dess viktiga funktioner för barnet, har av många misstolkats som att det är så länge man ska amma. Fast att rekommendationen är att delamma minst ett år gärna upp till två vid sidan av vanlig mat.

 

breastfeedFoto Melissa Jean

 

Amning är mycket mer än mat. I många kulturer är detta något man lever efter och därför ammas barnen mycket längre. Jag såg en film om amning i olika kulturer som bland annat visade hur det används som tröst och lugnande snarare än föda. Logiskt. Medan man i andra länder räknar ut hur mycket och hur ofta barnet behöver mat och lägger upp någon form av matningschema kring detta och utgår från att bröstet enkom är för mättnad. I länder där det inte finns en social trygghet i form av föräldraförsäkring som gör att mamman kan stanna hemma för att till exempel kunna ge barnet mat vid behov det första året är amningsantalet lägre, i en del fall skamfullt. I Frankrike ser du sällan någon som ammar offentligt. Inte heller i Danmark, där det inte skulle bli lika mycket rabalder om en krog bad en kvinna gå in och amma på toaletten, medan detta skapat mycket kritik i Sverige. Vi är olika. Kulturer, behov, verklighet formar hur vi lever. Och hur vi ammar.

 

melissapicbirthFoto Melissa Jean

 

Någonstans på vägen bestämde jag mig att jag skulle försöka fortsätta delamma om min son ville i två år. Om jag orkade. Han är nu ett år och åtta månader. Jag hobbyammar. Det går utmärkt att fortsätta att amma även fast man jobbar. Jag och barnets pappa är separerade och han bor inte hos mig alltid. Det går fortfarande att fortsätta amma. Jag mjölkar inte ur någonting utan det som finns det finns. Och det finns.

Framför allt finns det trygghet för honom. Alla barn är inte så. Jag var själv ett barn som fick nog vid ett års ålder. Men för Elias märker jag hur viktigt det är. Man känner sitt barn djupt. Och man känner sig själv, vad man själv orkar och inte orkar.

 

 

familyfeedFoto Melissa Jean

 

Men oj vad jag fått kritik. Redan när min son var ett år fick jag höra ”DU MÅSTE JU SLUTA” av närstående. Varför då? För vems skull då? För inte är det för Elias skull för han fortsätter gärna. Och inte är det för min skull för jag orkar just nu. Så är det för andras skull. Andras föreställningar om hur det ska vara? Vari ligger hotet med en mamma som ammar sitt barn? Väcker det skuld hos andra eller väcker det anstöt? Jag har också fått höra att jag ammar för min egen skull, inte mitt barns. Men nä. När jag  SLUTAR amma är det för min egen skull. äBehov av frihet, behov av sömn, behov av att vara bortrest, behov av att få tillbaka sin kropp. Behov av distans. Och det är helt okej argument för att sluta. Men att påstå att en kvinna som fortsätter amma gör det för sin egen skull när barnet sliter och drar i tröjan och gråter så tårarna rinner för att få den där stunden av trygghet, närhet och värme. Nej definitivt inte. Vill barnet fortsätta är det vårt behov av att sluta som gör att vi tar  fighten. Jag gjorde det med nattamningen. Det ångrar jag inte en sekund. Några nätters fight sedan sömn hela natten lång. Då var han ett och ett halvt och jag kunde förklara att det var natt och vi skulle sova istället. Det kändes bra.

 

tribalbirthFoto: Alegra Ally, dokumentärfotograf för Wildbornproject

 

Amning ligger mig varmt om hjärtat. Jag hoppas att trenden om ökad amning fortsätter för under några år var vi nere på mycket låga siffror. Jag tycker också det är rätt att sjukvården har det som mål och stöttar mammor i amningen, även om de även ska ge stöd åt de som inte kan. Framför allt för att det kan vara en stor besvikelse och tyngd när det inte går som man planerat. Det är mycket hormoner i omlopp och är en väldigt känslig fråga som jag tror är svår att kunna sätta sig in i om man inte varit där själv. Moderskänslor. Helt naturligt. Skuld över att inte vara tillräcklig. Helt naturligt. Liksom amning. Helt naturligt.

Var mamma gör sitt beslut efter sin verklighet och sin kultur och sitt barn.

 

Innan jag fick Elias och förstod på någon föräldrakurs att det inte var självklart att amningen fungerar, vilket jag trodde. Som fölet som ställer sig upp inom några minuter och ammar. Då bestämde jag mig att går det så går det. Går det inte så går det inte. Vi fick förstås problem. Usch vad jobbigt det var. Han blev undernärd, vi fick tillmata hela tiden (fy vad jobbigt med flaskor och uppvärmning och lagom varmt och skedar och kräk mitt natten), vi fick stanna kvar på sjukhuset och vi fick mycket hjälp. Det är jag glad för.  De kallade honom för en Ferdinand. En som ligger och snuttar. Fick daska till honom för att väcka honom till liv för att amma. Men han vill bara ligga där och lukta på….  Hans min av nöjdhet när han får sin favoritstund i soffan efter förskolan är fortfarande obetalbar.

Skrivet med inspiration från instagramkontot Melissajeanbabys. Ett fantastiskt konto av en barn- och förlossningsfotograf som verkligen visar mångfalden av mothering och föräldraskap i den värld vi var och en lever. Hur olika det kan se ut.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Tinderskämt utan intervett

Från billigt kött på Netto till bildligt kött på Twitter. Kan vi prata om detta. Är det ok att ta en skärmdump på en Tinderprofil, raljera över personen och publicera detta på Twitter? Jag tycker det är illa.

 

Här är några anledningar: Stöld. Mobbing. Göra sig rolig på andras bekostnad. Offentlig uthängning. Ska inte en person kunna lägga upp en dejtingprofil utan att riskera att bli uthängd till allmänheten i andra forum. Sunkigt.

 

Ibland skickar tjejkompisar bilder, presentationer och konversationer från dejtingsajter för ett gemensamt skratt. Men de når aldrig längre än så. Att lägga upp urklipp och dölja personen i fråga tycker jag också kan vara ok. Även om man kan prata om hur snyggt det är att ranta om andra människor. Men det jag ser nu tycker jag är något helt annat, läskigt och ansvarslöst. Efter mitt år bortkopplad från twitter blev jag paff. Har aldrig sett det förut.

 

Men nu finns subgrupperingen ”vi som öppet (ja de kanske inte ser det men det ser vi andra) letar knull på twitter och pratar som vi lever i en sex-in-the-city-film och tycker att vi är jätteroliga”. Det är dom ju också så kontona är populära förstås. Att hänga ut Tinderprofiler verkar i alla fall vara ett comon inlägg i kategorin.

 

När tappade vi omdömet? När slutade vi tänkte vi ett steg längre, det vill säga på att det handlar om en person. Hur korkad personen än må vara, hur dum fråga hen än ställt så handlar det om en människa som gjort ett val att lägga ut detta på en plats. En dejtingsida som kräver att du själv har en profil för att kunna se personen. Inte att spridas ut till tusentals andra personer öppet med namn och bild.

 

Jag började undersöka detta lite närmre. Det visar sig att ingen är safe  på Tinder. Det är så common att även Expressen publicerar skärmdumpar av tinderprofiler.

 

Det sämsta är att vid kritik är den mest troliga reaktionen. Kom igen, man måste få ha lite kul. Begåvat.

 

2016 och ingen har lärt sig intervett än.

Jag har Tinder och använder det inte. Nu har jag ännu en anledning till att älska offline.

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Smaken av billigt kött

Jag lagade en köttfärs igår. Köttet smakade vedervärdigt. Blandfärsen smakade unket griskött. Det smakade stressad, dåligt slaktat gris. Det smakade långa transporter, väntan, trängsel och stressfulla miljöer. Det smakade oetiskt, plågsamt och oförsvarbart. Den kokade länge. Jag jobbade länge. Men har fått slänga det. När min mamma säger ”det smakar som djuret varit stressat” spelar det ingen roll om jag kryddar bort den unkna smaken. Det sitter i hjärtat.

Jag tittade aldrig på priset. Det var inte avgörande för mig. Jag tittade på Svenskt kött märkningen för att, i alla fall, förhoppningsvis köpa kött från bättre och reglerad djurhållning, kortare transporter och bättre lagar vad gäller antibiotika och annan skit man matar djur med för att upprätthålla snabb och billig köttproduktion. Ett annat ord för det är djurplågeri följt av avlivning.

Men jag handlade i en lågprisbutik. Jag säger inte att all mat i en lågprisbutik automatiskt är dålig mat. Men det här var förmodligen billigt dåligt kött.

I helgen på Parabere Forum har jag träffat Britt-Marie Stegs. En kvinna som driver Hälsingestintan / Etiskt kött. En köttproducent som bara använder djur som går ute och lever bra, som inte behandlas, och hon är en uppfinningsrik kvinna. När hon blev motarbetad av de 4 monopolslakterierna i Sverige för hennes krav och idéer skapade hon egna. Hon har ett mobilt lakteri som åker ut till varje utvald bonde och slaktar djuret i hagen. Djuret som betar fritt går in i slakteriet lugnt med sin bonde. Det hela är magstarkt för mig. Trots uppväxt med jakt i familjen med allt vad det innebär har jag hjärta stort nog att det påverkar mig när jag äter. Konstigt vore det annars. Förstår inte folk som hårt går på att kan man äta det ena djuret ska man kunna äta det andra. Varför då? Att man till exmepel ska klara av att äta allt, häst, kanin och så vidare om man äter andra djur. Som inte accepterar känslor som ett argument för att välja bort visst kött. Jag är inte enig i detta.

Vilket föredömme:

 

etisktkott

Stegs

Jag träffade även Susanne Hovmand Simonsen som driver Knuthenlund. Nordens enda biodynamiska jordbruk. Ett jordbruk som inte bara är ekologiskt utan ger tillbaka till jorden genom inplantering av arter för att återskapa. Frigående djur, mejeri (med prisbelönta ostar) och mölla. Djuren transporteras ingenstans. De avlivas i sin hage av veterinär som kommer ut till gården. De går ute i enorma hagar och även grisarna springer fritt över vidderna. De har fått örter inplanterat i gräset som det såg ut förr och Susanne har bara ett helt enastående driv och tänk att driva sin gård. Hon blev förstås också motarbetad och ingen trodde på hennes idé om att göra om jordbruket, efter år av kris på den 300 år gamla gården som hon tog över i familjen. Men det gjorde hon. Hon drog det även längre än så. Hon har många event och man kan åka till gården 1,5 h från Köpanhamn och hälsa på i jordbruket. Köttet finns i en butik i Köpenhamn där det tar slut på studs, många restauranger förstås, även i Sverige, och från webbshopen.

 

Vilket ansvar för världen i stort:

 

Parabere Forum Forum Day 1-43

Det bästa vi kan göra för djuren är fortfarande att inte äta kött alls. För oss som vill äta kött finns det val. Om jag tycker det är för dyrt ska jag inte äta kött. Då får jag äta gryn och grönt för att ha råd med bättre kött när jag väl äter det. Jämfört med en genomsnittlig svensk äter jag nog redan lite kött, mer fisk och mycket grönt redan. Men idag finns många bättre alternativ. Titta efter dom.

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter