Muttan, vad sa du att det hette sa du?

Det öppnade en ny restaurang i Malmö. Och just denna väcker förbrylling. Hur ska man uttala namnet? Frågan har uppståt på kontoret, ute på krogen bland vänner, bland hitfarande från Stockholm. Vad sa du sa du? Frågan är om det vackra namnet Mutantur som betyder något så symboliskt vackert som ”tiderna förändras och vi med dem”. Logotypen är vacker och tanken likaså. Men undrar om de har sagt det högt? För jag har ännu inte kunnat tipsa om denna krog utan att det lett till skrattattacker och långa utredningar. Muttan-tur, MutAAAntur, Muutantur, Mutant-tur. Tjusig mat är det i alla fall på M u t a n t u r.

Det går att sörpla denna buljong i baren och dricka vin. När jag var där spontant – det stod mellan Muta…ja ni vet den där restaurangen… och Burgerking för jag var vrålhungrig. Körde förbi med bil… ja jag vet… inte miljövänligt… och det gapade tomt. Jag tänkte, de behöver mig och avstod som tur var BK. Skoja jag äter aldrig på BK om jag inte är strandsatt på en motorväg i ingenmansland. Men det var bra nära att jag tog en falafel. Nåväl.

Det var något kalt och musiken kom från en liten Marshallhögtalare i köket så jag hoppas att det läggs lika mycket tid på att få det ombonat och härligt som man lagt tid på att få fram en finstämd nätt buljong. Kramar, skratt och värme är andra ingredienser som jag hoppas kan stråla ut ur det öppna köket istället för lysrörssken. Jag ska gå tillbaka och kolla. Kanske krama någon. Jag hade förväntat mig mindre svart och stål och mer mys utifrån beskrivningen jag läst om att man ska vilja slinka in och hänga, ett sånt där hyggeställe.

Well. för 250 kronor för en firre på rätter i mellanrättsstorlek så vette fanken om jag slinker in så ofta. Då det i alla fall krävs några rätter för mättnad. Även om firren är fantastisk. Dessa små friterade bollar med bland annat kikärtor (sa ju att jag var sugen på falafel) kostade bara tvåsiffrigt i alla fall (styck) så man kan ju mysa med dem och ett glas vin.

”Vad var det nu restaurangen hette igen?” Blir min bildtext till denna godsak till anka.:-)

Jag ger Muttan några veckor till så de får gosa in sig i lokalerna ordentligt. Det ska bli mysigt att ses igen.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Är det en S(D)lump?

Till en artikel om en tjej som valt att amma sitt barn länge som delats på Facebook fanns en del negativa kommentarer. Mitt beteendevetarskapsintresse väcktes snabbt till liv och jag var bara tvungen och gå in och titta på dessa personer som skrev kommentarer om att det var äckligt och så vidare. ALLA var engagerade i Sverigedemokraterna.

Är det en slump?

Idag såg jag en artikel som var delad på Facebook om att Jensens Böfhus kan tvingas att stänga ner flera restauranger. Lågpris-danskt-kött verkar helt enkelt inte vara poppis längre, eller är det som många böffanhängare angav den nya formen på menyn som är problemet (okej?). Bland kommentarerna fann jag speciellt en intressant….

”Nu kommer alla kaninmatsälskande människor och berättar varför Jensens ska stänga.
Varför bry sig om ni inte ens äter där. Hitta nån hage att beta i istället”.

Jag var tvungen att gå in på hans sida. Det var minsann sverigeflaggor överallt. ”Tillsammans för Sverige” stod det till och med på den pussbild som han har som profil.

Är det en slump?
Mitt beteendevetarskapsintresse säger nej.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Frukostkooperativ

I morse var jag på frukostdropin på förskolan. En sådan trevlighet som föräldrakooperativ kan ha, där man får vara med en stund av sitt barns dag, språka med andra föräldrar, lärare och se sina barn interagera med andra kompisar. Det upplevde jag inte på min förra förskola. Där schasades man ut i dörren och om man stannade lite och småsnackade kom det upp lappar om att man skulle hämta sitt barn och gå direkt. Engagemang passade sig verkligen inte där. Och mitt engagemang bubblade över. Jag vill veta vad mitt barn gör om dagarna, jag vill ha en dialog, jag vill säga hej till andra föräldrar och känna gemenskap. Efter att min son inte varit utomhus i flera veckor. Ja flera veckor. Och det gick en våg av missnöjen och avslöjanden i pressen skrev jag en krönika. Det blev lite mer fart i benen på personalen som plötsligt gick ut på den fantastiska gården med barnen minst några gången i veckan men jag trivdes inte med den maskinliknande förvaltningen utan tid och ständig personalbrist. Uppväxt i föräldrakooperativ som mina föräldrar startade tillsammans med andra föräldrar och uppvuxen på landet där skolorna är små och man känner de andra familjerna passade en förskola i ett litet gatuhus bättre Idag var det således ägg, bacon, mackor och mys. Det enda som är jobbigt är att min son kramaktigt håller kvar sin mamma när vi ska gå.Gråten och skriken när jag till slut kommer genom dörren. Han skulle gärna vilja ha mig där hela dagen. Och jag skulle nog inte misstycka, för en stund, att sitta och måla julgubbar och sjunga julsånger. Tills alla 17 ska tvätta händerna samtidigt eller hamnar i konflikt. Då är det kanske dags att jobba lite. Nu är det bara två dagar tills jag träffar honom igen.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Pappapeppen 2017 i Malmö

Idag snubblade jag över ett superfint initiativ, Pappapeppen2017! En grupp på Facebook i Malmö som min gamla kollega Gabriel har startat där män, pappor, blivande pappor, pappor som varit det länge, separerade pappor, den som vill bli pappor. Alla som vill prata om detta helt enkelt med forum och träffar. Något BVCn gjort lite knagglande försök till liksom kyrkor som jag vet har pappafrukostar till exempel i Limhamn. Men en FB-grupp startad underifrån skapar direkt en gemenskap och här har man även ett enkelt digitalt forum.

Nästa träff blir den 4 dec och ämnet för träffen är: Känslor!

– Hur jobbar vi med känslor runt våra barn?
– Hur utrycker vi våra egna känslor?
– Vågar vi gråta?
– Vågar vi erkänna att vi inte kan?
– Hur är vi oss själva helt och hållet?

Vilken bra grej för en förändrad framtid där pappor vill vara närvarande med sina barn. För att det ska förändras behöver nog pappor prata. För det är bannemig inte lätt. Dels går samhället igenom en förändring, som inte ens börjat röra sig det minsta i många länder så vi är verkligen i början, där mansrollen förändrats. Han förväntas nu ta samma ansvar som kvinnan hemma, vilket statistiskt släpar efter fortfarande, men också för barnen. Och man kan önska att han utöver det krassa ansvaret som administration, klädköp och så vidare vill vara en närvarande och bra pappa för sina barn. Och att samhället accepterar det. Arbetsplatser kan fortfarande ifrågasätta mannens val av att ta ut föräldraledigt. Så det kan onekligen vara en hel del känslor som behöver bearbetas.

 Och det behövs även för mammor. Kanske finns, vad vet jag, men vill också prata om alla dessa punkter och få vardagspepp. Vilka bra punkter. Men det kanske vi kvinnor redan gör. Eller?
Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Varsågod Sellpy till vinsten

 

Sellpy har sålt mina saker för 1830 kr. Av detta får jag 6 kronor. Om jag är nöjd med tjänsten?

LÅT MIG FUNDERA?!

Det dyker upp en tjej i ett sånt här hurtigt digitalt chattfönster när man kommer in på sajten. Henne vill jag spontant skrika åt, men hindrar mig.

De drar alltså först av X % av vinsten (i mitt fall fick jag 741 kr av detta). Sedan drar de av 5-10 kr per varje plagg i hanteringsavgift (i mitt fall 735 kr). Det finns några plagg kvar i försäljningen så jag kanske kommer upp i en hundring. Grattis Sellpy till vinsten.

Inte grattis till mig som skickade in både Hasbeens-kängor, oanvända kläder och Zara-kappor. Jag kan inte ens glädjas att de kommit och hämtat påsarna åt mig. Eftersom jag gjort en googling och läst utlåtande så visste jag att risken för att känna sig bankrupt (eller i alla fall chockad) var påtaglig, men levde på hoppet och räknade baklänges och kom fram till att jag ändå kunde få en liten slant. Jag hade uppenbarligen räknat fel.

Det känns inte roligt att se uppställningen på sajten över hur mycket de tjänar hur mycket man själv tjänar. Skrattretande faktiskt.

Allt säljs för ungefär 50-150 kr och av det får du ungefär nada. Så jag kommer nog försöka ta mig i kragen och stå på loppis nästa gång. Om jag orkat loppis hade jag i alla fall kunnat tjäna två tusenlappar lätt som en plätt. Finns det några andra liknande tjänster att rekommendera?

Tänk på när du packar påsarna att inte skicka med något ÖVERHUVUDTAGET som du tror att de kommer sortera bort. För det får du betala för. Jag trodde att hanteringsavdraget enbart gällde det de ej fick sålt eller sorterade bort men det har de tydligen dragit på alla plagg. Även de som de sedan även tar en hög procentsats från.

Jag säger NEJ.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

bildgooglar allt i utbildningssyfte

Internetz. Du är det bästa just nu när jag ska förklara nya saker för mitt barn. Vad vill du äta idag, vill du ha lasagne? Vad är det? Du vet det där med pastaplattor och gojs emellan, jag ska visa dig. Googlar. Wala, middagen är överenskommen.

Vad vill du vara i luciatåget? Vad är det? Du vet det ni övar på på förskolan, vill du vara lucia, tärna, tomte, pepparkaka eller bagare? Vet inte. Googlar. Efter X antal luciatågsfilmer och timmar senare. Jag vill vara pepparkaka. Bestämt inte pepparkaksgubbe, men pepparkaka.

För övrigt gick vi och åt LasagneOsteria Que i Slottsstaden. Lugnet rådde söndagskväll och några par och sällskap satt och åt i ro. Medan mitt barn kravlar rundor som om han inte varit på en lekplats på hela dagen (det hade han inte). Jag tar av mig min tröja och mitt barn skriker över hela stället ”WOW NU KAN MAN AMMA!”.

Jesus.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

En händelserik jobbdag i ett händelselöst rum

Idag har varit en märklig dag. Jag sitter med en nalkande deadline och försjunken i en hög av pappersunderlag som handlar om fonder och aktier och hej och hå. Så ringer en av landets kockar, ja en av de bästa, och vill prata om en kokbok. Lägger på. Wow. Radio ringer och frågar om jag kan göra en intervju om att skriva om mat. Lägger på. What. En stor matvarukedja ringer för att boka ett möte. Lägger på. Well. Och här sitter jag kvar på samma stol som när jag öppnade datorn kl 09, med mina underlag om fondförvaltarbranaschen, och börjar bli väldigt väldigt hungrig.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

matochsovklockan

Har varit hungrig hela dagen. Åt frukost, fortfarande hungrig. Åt lunch, fortfarande hungrig. Som ett ekande hål i magen. Jag vet inte vad tillståndet kallas men en tanke går ut till alla som skippar måltider och som äter tre skedar soppa till lunch för att uppnå ett vedervärdigt ideal och som alltid måste känna detta tomrum i magen, som stundom utvecklas till kramp. Vi har nog alla känt den. För den som har ätstörningar må den vara bekräftande, good girl nu klarar du dig utan en måltid igen. För en annan är det viss panik, vad är fel, vad är fel vad är fel. Jag avskyr att vara hungrig för jag vet att det innebär dålig skärpa, dåligt humör och tja dålig andedräkt. Och det är bara tre dåliga saker med att vara hungrig. Men nu vet jag inte alls vad det är för min kropp verkar vara omöjlig att mätta. Kan hunger kopplas till sömnbrist. Tre timmars sömn = vrålhunger för att klara dagen? Möjligen. Det enda jag nu kan tänka på är i alla fall vad jag ska äta och när jag ska äta igen samt när jag ska få sova.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Är så hyped på denna restaurang

 

Idag öppnade de. MUTANTUR. Jag är inte där. Fina Anna Berghe frågade om vi skulle ta ett glas vin men krasslet i halsen passar inte med finvin och vi var inte helt redo. Och nu svämmar mitt instagramflöde över av bilder från folk som är på plats. Detta är den öppning jag är mest pepp på just nu. Dels för att Alex Sjögren öppnat krogen och för att inte mindre än Erik Andersson också står i köket. Han kommer närmst som kökschef hos Daniel Berlin, och Daniels restaurang är min favorit all time. Så att vi nu får detta i Malmö, i ett så avslappnat koncept som de presenterat med bara drop in platser efter 17.30 och så med menyn som idag lades upp på nätet. Jag dör. Jag vill ha allt. Och det går inte. Speciellt inte hemifrån mitt vardagsrum framför datorn. Men snart så kommer jag och Anna och jag är löjligt förväntansfull. Även lite besviken att jag inte var inbjuden till invigningen. Men det kan jag svälja ner med ett glas bra vin. Hoppas nu restaurangen vid Davidshall blir så bra som den kan bli. Jag är inte alls orolig. ÄLSKAR MALMÖ.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

”Nej, ställ den där långt bort från mig du”

Alltså denna satir är fantastiskt! När man ser den så skaver det på alla håll. Allt känns jättefel och konstigt. Varför? Bara för att man vänt på rollerna vilket synliggör saker så tydligt. Och allt sitter i små små detaljer, som hur man tackar nej till en äppelpaj. Eller hur en part tar sin tid för given, medan den andra frågar om den.

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter