”AA Gill learn something”

Manliga krogkritikerkollegor älskar honom. Tycker att han är så cool för att han vågar skita i att skriva om krogen han recenserar och skriver om sig själv istället. Eller något helt annat. Att han vågar vara sexistisk. Att han vågar vara oförskämd. Det är tröttsamt att läsa dåliga kopior som vill vara som idolen. AA Gill. Utan att ifrågasätta.

Jag tycker att en krogkritiker ska kunna berätta en historia, underhålla utan att glömma bort att sätta krogen i centrum eller dela upplevelsen. Men när texter måste kryddas av kritikerns eget sexliv för att bli spännande och när författaren tar chansen och lyfter fram sig själv som någon slags hingst för att skapa pondus och respekt (hos sin manliga läsare) säger jag som Miriam O’Reilly i The Guardian.

” The Sunday Times TV critic AA Gill refers to his girlfriend as ”The Blonde”, nothing more. I have idly wondered in the past why he chooses to describe her like this in his columns. Perhaps, because in our society, and particularly in the world of male one-upmanship, ”blonde” has connotations of beauty, sex appeal and desirability. By stating so often that he has a ”blonde” on his arm, Gill probably feels others will admire, respect, even envy him for attracting such a golden-haired trophy.

I write this because in my view it explains everything about the way Gill evaluates women”.

Nej. denna ”krydda” känns sunkig.