Min farmors väninna blev överdrivet glad när jag kom till stan. Hon kände minsann en 36-årig singel, som inte vill annat än skaffa familj med en söt liten svenska som jag… Blinddate?! Varning, varning!
Ido plockade upp mig utanför huset vid ettiden. Tio minuter senare ville jag skrika ”it’s never gonna happen!” hoppa ur bilen i farten och springa därifrån.
Det var faktiskt inget direkt fel på killen egentligen, som person, han var snäll och så men… Nej, nej, NEJ!!!
Han betedde sig som om han var pa anställningsintervju, fast han var inte särskilt bra pa det.
Hintar om att han vill ha familj, flytta till Norge och hur mycket pengar han blivit erbjuden för ett jobb hos Statoil, varvades med ”what’s your sign?” (!!!!!!!!!!!!) och sen ”pisces are okay, but I hate female capricorns.”
Bara det att han direkt deklarerade att han skulle ”pissa” – hans ord, typ tre minuter från huset och började leta efter buskar han kunde lätta sig i.
Jag föreslog att han kunde låna toaletten hos mig men se det behövdes inte. Sen fortsatte han oja sig hela vägen in till stan. Varpå han, när vi väl parkerat, resolut ställer sig mot en mur i korsningen vid parkeringsplatsen istället för att gå 100m till bajamajan. Urk!
Som om inte det var nog körde han som en idiot, åkte vilse, trots stora skyltar (jag fick guida honom rätt överallt, annars hade vi hamnat i Egypten.)
Han var dessutom helt handfallen, när servitrisen glömde ge honom kortet tillbaks fick vi övertala honom om att det gick att gå och be om det.
Jag säger ”vi” för att, som tur var, hade han bjudit med sina vänner på vår ”dejt.” De mötte upp oss på strandrestaurangen och till min lättnad var de trevliga.
En av dem var t.o.m. söt. Han fick mitt nummer.
