Åh, allt är sig likt hos mina föräldrar. Det är som att titta på TV med två TV-kommentatorer. Som kommenterar och diskuterar ALLT de ser. Från allt på nyheterna, till reklamen, till kläder, uttalanden, världsläget, Trump, komiker, hur någon skrattar, hur briljant en minister är – ingen kommer undan. Positivt och negativt. Så mycket skratt och prat hela tiden, eller irritation eller fascination. I alla fall, en familj med uttryck är vi. Och energi. Och ord.
Vad som dock inte hänt är att de, efter 38 år, lärt sig vad jag tycker om och inte. Som semla. Bara lukten får mig att må lite lätt illa. Kardemummabullen påminner mig om hemska kalla simhallar då man fick bulle efter simlektionen på avslutningen. Grädde kan jag inte äta i sin rena vispade form. Tycker inte om smaken och har aldrig gjort. Det skulle vara mendelmassan då. Så när pappa säger ”Veeet du vad jag har köpt!” och ska avslöja den härliga överraskningen måste jag tyvärr göra honom besviken. Dock borde de veta vid det här laget. Har inte tackat ja till en bulle med grädde under hela livet.
