Allt hon sjöng var vackert. Ett tamt ansikte. Två leenden på en timme. Ett ljust osminkat ansikte. En vit skjorta. Ingen genomträngande energi. Men det behövdes inte. Hennes röst, hennes musik räckte tillräckligt.
Malmöpubliken var tråkig som vanligt.



beautiful song…nice workmorning inspiration….
Såg inte dig längst fram (jag och morsan stötte på Maria G Francke och lite andra popsavanter). Däremot såg (och hörde) jag en del underhållande Malmöpublik – de förstörde helt stämningen, men jag var tvungen att dra på smilbanden över deras totala brist på konsertvett.
Håller med Jaderup om att hon skulle spelat på en mycket mindre scen än den där. Men det kanske var festivalledningens fåfängda försök att föra konsten till folket?
Ja. Så liten scen att man kan höra henne andas.