Ao nej, Ao Nang

Jag tycker inte om Ao Nang. Jag skulle saga hatar men sa traffade jag nagra apor pa stranden som klattrade ner fran jungeln in under min sarong och da kandes det lite battre.

Forst hade vi en hotellkatastrof. Vi tankte att, ok, vi kunde betala lite mer for att bo mitt pa stranden de sista dagarna. I stallet fick vi det samsta rummet pa hela resan. Det var fruktansvart skabbigt med mogel pa vaggarna och luktade skit. Jag var vansinnig, vi fick ett annat rum, det var annu varre. Allt slutade med att vi bytte hotell trots att vi fick betala for det andra. Det ar helt ok att bo skabbigt om det ar det man betalar for. Men att ta betalt fran turister som sett vackra bilder fran 1999. Idioter. Nu bor vi i alla fall jattefint i ett spa-hotell for en lagre pris. Markligt.

Annars ar Ao Nang bara turism. Ett stalle man tar sig ifran. Varje morgon gar man upp och slanger sig pa en long tail bat for att aka till nagon annan strand. Varfor man valjer att bo har i veckor vet jag inte. Jag vill inte ha Svenskar pa en handduk 2 meter fran mig, jag vill inte ha forsaljare som kan sjunga sma groderna och jag vill inte ata mer dalig thaimat som serveras pa alla tursitstallen langst havet. (Har dock hittat raddningen i ett gront talt  vid vagen dar Te’s fru lagar grym thai).

Alla vi traffar och pratar med pa restauranger, pa stranden eller i batar letar efter nagon annanstanns. Nagon lugn plats. Namnet som kommer upp ar alltid Koh Lanta. Jag langtar tillbaka dit. Eller bort.

Och i morgon. I morgon aker vi till Bangkok och sa vidare till Hong Kong. Tjoho.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *