Det är roligt att jobba med något som alla säger sig tycka är så meningslöst och tvi fy och skam. Men som engagerar alla. Apolivas eftereffekter är ju något underbart. Skrämmande förvisso men ändå så underbart att ligga där i ramljuset och ta emot gratis uppmärskamhetsvärde. Alla kommer komma ihåg Apoliva när de besöker apoteket. Det är större chans att de köper produkten, trots någon jag-är-rädd-hysteri, än om de inte hade haft en aning om vad märket är. Och om de gjort en glansig reklam med timotejsvängigt hår hade den gått rakt igenom ditt huvud utan att du märkt den bland allt annat kosmetikabrus. Jag gissar att filman som ja, har ett japanskt skräckintryck, skulle uppfattas som vacker i ett annat samanhang.
Apoliva i ramljuset.
12 augusti, 2009
