Karl P Dahl var en energifull, skånebräkig musikal med något för många högljudda klappar på 2 och 4. Jag har dock aldrig varit på en musikal där publiken skrikit ”en gång till” eller jublat spontant mitt i akterna. Men så känner också många igen sig. ”Han var med ibland på trädgårsfesterna i Lund” sa mamma om Karl P Dahl, ”ja just det den dj var ju kompis med Pär” om en annan karaktär. Och den generationen har levt med musiken. Jag har bara upplevt den. Jag förstår varför de älskar detta. En kul sevärd musikal på gränsen eller över gränsen till buskis men med flera roliga roller som den präktiga journalisten som vill förändra världen, ständigt sökande efter skillnaden på fattiga och rika och en koppling till någon orättvisa. ”Ta in någon politiker från Cuba i studion så hon skriver en bra recension”. Eller Kneg som vill få Kalle att stämpla in på Kockums. Peps och en helt dampig Karl P Dahl med låtar som blåa skor och Johnny vad gör du.
