Jag gjorde något på julafton som är eller i alla fall var mer jul än prinskorv och tomtar. Halv tolv gick jag och min mamma på midnattsmässa i Borstahusen. Vi kunde till slut inte titta på varandra när orgeln spelade för det lät så knäppt att det gick inte över huvud taget finna någon likhet mellan det bankandet och Es ist’s ein Ros entsprungen så vi höll på att spricka i en skrattattack. Men så såg vi prästens allvarliga min och blev tysta.
Det jag funderade på under mässan var om den kvinnliga prästen kanske var lesbisk med tanke på hennes frisyr eller om hon helt enkelt hittat en hipp frisör från Tony and Guy. Sen tänkte jag över om de hade krattor när Jesus föddes eftersom det stod en kratta lutad mot ladan på deras julkrubba. Sedan funderade jag över om det var lite inne att gå i kyrkan eftersom det kom ungdomsgäng på sina cyklar för att hänga i kapellet. Det var efteråt när alla skulle ha påskrivet närvaropapper av kyrkvaktmästaren som jag förstod anledningen. Louis Vuitton väska.
När Herrens bön skulle gås igenom upptäckte jag att de ändrat texten och hängde inte alls med. Blev lite imponerad av att alla andra gjorde det. Förstod senare, då jag vände blad i programmet, varför.
Trots min skepsis mot kyrkan var det en fin halvtimme och jag fick ju mjuka upp mina stämband. Och sedan tackade jag Gud att jag en gång lärt mig sjunga efter notor så att jag kunde hänga med den anskrämliga orgeln.
