Ibland läser man i tidningen om människor som det gått illa för. Som varit dåliga. Och ofta tänker jag, var det ingen runt omkring som märkte något. Varför gjorde ingen något. Men så förstår jag att det inte är lätt. Det sägs ofta att man ska lägga sig i om man tror att någon far illa. Men den ilska man kan möta är nog för att inte våga, för att hålla sig borta, för att vända blicken åt ett annat håll. Ska det inte vara fint med människor som bryr sig? Är det inte så man tänker, oj vad bra att hon hade människor runtomkring som frågade, som såg och som agerade skyddsnät. Men om någon är sjuk, har ätstörningar, alkoholproblem eller andra historier är det så oerhört svårt att som närstående göra rätt. För du möts ofta av ilska och försvar. Tänk om du har fel. Allt står kanske står rätt till. Den som bryr sig får all skuld. Varför lägger du dig i? Inget är fel. Allt är bra. Så jag förstår att folk inte vågar ställa de obekväma frågorna. Att vara den som bryr sig är oerhört svårt och jobbigt. För det är inte alltid det uppfattas som omtanke. Att människor inte hade någon som brydde sig eller att ingen såg kanske inte alltid stämmer. De kanske inte fick bry sig.
Bry dig inte
28 februari, 2018
