Ja, det var ju otippat…

8 maj, 2007

… sa Rebecca om att jag och HC var på Zoo häromdagen.

Största upplevelse
HC fick klappa en get för första gången i sitt liv.
Roligast
De bajsande babianerna
Mest synd om
Den uppenbart psykiskt störda Leoparden
Mest action
Schimpanserna som nuppade inför 25 åskådare.

Gick genom Fredriksbergsparken och ville stanna i Köpenhamn för evigt. Försökte lobba för det men min dansk fullkomligt älskar Malmö så jag lär väl inte få flytta över sundet så länge han sitter vid makten. Han påstår att danskar inte vågar säga hej till varandra i rädslan av att tappa ansiktet.

Men alltså det där har smittat Malmö för jag vet inte hur ofta jag träffat folk som flackar med blicken och väntar med att säga hej tills de verkligen är på den säkra sidan om att det är ok. Relax people, säg hej, vi ses över allt, stan är liten, det finns plats för alla fötter och det är mycket roligare så. Om inte den andra svarar? Då måste den personen ha väldigt tråkigt.

Facebook

Twitter

Hörde jag mig själv säga Nej?

19 april, 2007

Faaaaaaaaaaan vad är det som händer med mig? Jag har gått och blivit på tok för ansvarsfull för mitt eget bästa. Johanna jobbar i Köpenhamn i veckan och ikväll är det efterfest med Sissor sisters och huvudstadens vackraste folk vilket aldrig skulle hålla mig hemma om året hette 2006 och jobbet kändes sådär lagom 9-17. Då hade jag, trots att samtalet från Danmark inkom kl 21.30, raskt hoppat ur mysbrallorna, satt på en party playlist i i-tunes och hävt i mig en flaska kallt för att skita i morgondagens möjliga katastrof.

Gud jag saknar min bästa utflyttade vän, och nu är hon där nära, 30 min bort, på fest och jag vet att det hade varit bra för hela min kreativa process om jag bara gjorde något galet spontant. Bara en gång. Men nej, nu sitter Karin framför datorn och jobbar över, med ett reklamutskick. Nu pratar jag om mig själv i tredje person också. Herregud så patetiskt.

Facebook

Twitter

Gymsvett och Malmögrått

8 mars, 2007

Det har hänt märkliga saker i SATS lokaler denhär veckan.
Idag när jag skulle byta om ställer sig en naken man alldeles intill mig och börjar stöna högt och ljudligt, visserligen är det inte första gången sexuella undertoner äger rum i killarnas omklädningsrum i det här bögarnas träningsmeka.
– Men den mest udda incidenten.

Igår hade jag ett ofrivilligt race på löpbandet med en tjej, där vi utan att se på varandra eller växla ett ord psykade varandra i nästan en timme springandes på varsitt band.

Promenaden hem längs Djäknegatan var gråare än gråast, våren måste helt enkelt ligga och häcka i Köpenhamn. Säkert inne på PAN där allt annat gammalt avdankat och återkommande står och pyser . Britney Spears var ju där under sitt senaste skandinavienbesök – bara det är bevis nog.

Imorgon blir äntligen filmdag Den nya världen har premiär på alltid lika träffsäkra Spegeln. Den utlovas bli en orgie i vackert foto och relevant invandrarproblematik under sekelskiftets Amerika.
Blood Diamond avklarades i måndags; Den dagen den såkallade ansvarstagande ”vänsterflygeln” i Hollywood gör film om massproducerande företag som medelsvensson använder kommer människor verkligen att bry sig. Då syndabockarna alltid blir den lilla klicken snuskigt rika och exklusiva storföretag har den breda biopubliken svårt att identifiera sig och främjar sig mot sitt eget ansvar.
Gör en film om företags humanitära och ekonomiska våldtäkter mot u-länderna som genererar i produkter medelsvensson faktiskt köper och nyttjar – bara vid en sådan direkt exponering föds det riktiga medvetenhetsförlösande samvetet.
Den stora hemska elaka hagalna rika gubben är lönlöst att alltid projicera som skurken, människor gör helt enkelt inte kopplingen till deras ansvar som efterfrågans kreatör.
Det är bara då den ”gråa konsumentmassan” utbildas och ges information som världen verkligen förändras. Mellanhänder, småskurkar och de som skor sig på andras ignorans kommer att finnas lika länge som ologiken och ignoransen mot information ger den utrymme.
Det var framgångskonceptet för En obekväm sanning – alla kände sig skyldiga och delaktiga i biosalongen. Den talade i skarp ton till massorna.

Nu står bibblan och Form & Designcenter på schemat för dagen.
– Men först en gelato!

PS: Jag måste blivit perverterad men det är något sexigt med finansministern.

Facebook

Twitter

Sams bar

2 januari, 2007

Alla som turade till Danmark i sina tidiga tonår i jakt på en billig fylla har säkert hamnat på Sams bar som hittas på ströget. Eftersom detta är den enda gata som man har kännedom kring de första besöken man gör på andra sidan sundet, utan föräldrar som ska köpa ost och vin, så är också detta den enda bar man tror existerar i den danska huvudstaden. Således blir dålig karaoke, neonljus, stora män i skinnväst och tomma restaurangbås det som förknippas med danskt nöjesliv. Tills man upptäcker Amagers technodunk som också har en stor portion neonljus inblandat och därtill stampandes utklädda tonåringar som än en gång formar ens visuella uppfattning om danskt uteliv. Tack för att den tiden är förbi.

Andra bloggar om: Köpenhamn, bar

Facebook

Twitter

Tivoli – barnvänligt?

1 januari, 2007

Tivoli är inte helt barnvänligt. Vi fann ett par obscena ting i Nisseland som borde uppmärksammas och tas bort. Eller är det så att fantasin hos en 27- en 30- och en 41- åring är något annorlunda än den hos ett barn.

Jag tror i alla fall att de som en gång tillverkade dessa tomtar i olika positioner har haft väldigt kul.

HC fick ett guldkort till Tivoli i julklapp av jobb (hör det Sds)… Det är hur bra som helst för man kan ta med sig fem gäster och det innebär en massa gratiskonserter i sommar. Ja, Olsenbrothers då kanske…

Vi lyckades i alla fall fånga de sista timmarna av nöjesparkens julmarknad i lördagskväll. Som barn kan nog många timmar spenderas här. Som vuxen går man mest och förundras av andra saker. Som hur lång tid det egentligen tar för att få upp alla ljusen. Eller, hur mycket el går det åt på tivoli under december? Kanske som hela arktis elförbrukning eller snarare som till en vanlig villa i USA vid den här tiden. Jag kan faktiskt sakna de hysteriskt dekorerade trädgårdarna, som jag innan min tid i USA hatade. Vintern blir så mycket vackrare med alla ljus. Och är det någon som behöver ljus är det väl ändå vi gnälliga, deprimerade, bleka norrbor. Så upp för fler ljussatta balkonger!