Faaaaaaaaaaan vad är det som händer med mig? Jag har gått och blivit på tok för ansvarsfull för mitt eget bästa. Johanna jobbar i Köpenhamn i veckan och ikväll är det efterfest med Sissor sisters och huvudstadens vackraste folk vilket aldrig skulle hålla mig hemma om året hette 2006 och jobbet kändes sådär lagom 9-17. Då hade jag, trots att samtalet från Danmark inkom kl 21.30, raskt hoppat ur mysbrallorna, satt på en party playlist i i-tunes och hävt i mig en flaska kallt för att skita i morgondagens möjliga katastrof.
Gud jag saknar min bästa utflyttade vän, och nu är hon där nära, 30 min bort, på fest och jag vet att det hade varit bra för hela min kreativa process om jag bara gjorde något galet spontant. Bara en gång. Men nej, nu sitter Karin framför datorn och jobbar över, med ett reklamutskick. Nu pratar jag om mig själv i tredje person också. Herregud så patetiskt.
