I helgen sjöng jag för allt vad jag kunde ta i, tillsammans med en taxichaufför och Johanna, hela vägen genom Malmö. Vi skruvade upp på högsta volym på taxi tjugotretjugotretjugotres standardfrekvens, Din Gata, och ylade till Lauryn Hill. Det var en bra avslutning på middag, drinkar på Belle Epoque och dans i sofforna på Babel.
Kategori: min natt
24 timmar utan barn i bar
Johanna är nere från Stockholm. Utan barn! Det innebär vin, mat och klubbing. När hon flyttar ner i mars är det också det jag förväntar mig men jag har fått tuff konkurrens av min gudson. Det verkar som att bebishäng lockar mer än barhäng om man är mamma. Det kan jag förstå. Om man slår ut hur mycket man hängt i bar och hur mycket man har hängt med barn under sin livstid så borde man vara rätt trött på det förstnämnda. Och vad är väl en drink mot en jollrande plutt? Eller tja, eller en öl mot en bajsblöja.
In i glöggmolnet
Helgens glögg var mys. Mys, ordet som spridit sig likt en svininfluensa över radhusen och samtidigt ingivit skräck i kvarteren runt Folkets park. De hatar ordet lika mycket som de är rädda för att sitta där med fredagstacos och idol. Men alltså lördagen var mys. Först var jag lite ledsen för det var jättemånga som hörde av sig och inte kunde komma bara några timmar innan vi öppnade vår lägenhet som var fylld av hemgjort godis, ljumna (okej, om man micrade dem) lussekatter och öl. Men så kom mina nära vänner som trotsat snödrivor, och några som jag inte alls trodde skulle komma överraskade och jag hann faktiskt sitta ner och prata med alla. Vi fick två bröllopsinbjudningar under kvällen, jag fick en sen 30-årspresent, vi fick ett rikslöp från Sydsvenskan med mig och Tomas på som vi inte hade en aning om hade gått som löp och jag somnade i ett moln av sötsliskig glögg på soffan mitt i natten. Nuärdetjul.
Herren i huset har talat
Jag ligger vaken och har gjort det sedan Arrakis tyckte att 03 var en lagom tid för lek och vrålade ut det i lägenheten. Min klocka säger att det närmar sig lunchdags så att somna om är det inte tal om. För mig alltså. Katten var fullständigt nöjd med att ha slutfört uppdraget att väcka mig och gick och la sig, efter att ha avkrävt 20
Minuters aktivt klappande förstås.
Ostron på hemlig adress
Malmös motsvarighet till New Yorks hemliga svartklubbar där hängivna frossar i högre former av matlagning kan vara dessa kvällar. Ett gäng killar, några entusiaster, några krögare, åker ut och fiskar ostron i Danmark, tar dem hem till Sverige och bjuder in till frosseri. Det är andra gången jag är med och det är 60 kilo ostron som fiskats. Aldrig kommer den lyxiga varelsen i så stora mängder. Tre stycken kostar tillräckligt på restaurang. Här får vi dem på stora fat, med gott bröd som sommelieren från någon av stadens bästa restauranger tagit med och så en skvätt vinäger. De största ostronen gratineras i ugnen. Allt vid ett långbord, levande ljus och champagne på hemlig adress.
Det stampas inte intill en högtalare, ingen tar droger på toaletten
Etnoporr och vänskapsband.
Jag slängdes in i jobbveckan innan jag hann lägga upp någon bild från helgens hemmafester. Det är det bästa. När hösten kommer och alla kommer på att de vill sitta inomhus, mysa med vänner, dricka rött istället för rosé och dukar fram mustiga ostar i stället för engångsgrillen. När alla bilder har ett mörkt rött ljus över sig och temat är etnoporr. För det var det på Anja Gatus och Gustav Svenssons födelsedagskalas där jag mötte många av mina gamla sydsvenskankollegor, kära vänner, nya ansikten och twitteransikten. Det är ungefär så banden ser ut numer. Hej-vi-har-aldrig-setts-men-vi-känner-ju-varann-ändå. Och plötsligt kan man hoppa över de där första onödiga minuterna då vi måste ta reda på om vi har något gemensamt över huvud taget och därmed om det finns någon mening med att vi pratar. Det vet vi om vi redan setts på twitter. Då prenumererar man på andra intressanta ansikten som man vill gå på fest med. Och vi sparar tid.
Jag skickade in min sista text halv åtta i lördags kväll. En timme senare skulle jag var klädd i etnoporr. Men hade naturligtvis ingen aning om vad det var och panikpratade med Rebecca som föreslog mörka tyger och mycket guld. Jag fann ett leopardfodral och möttes av en buffé med mat från alla världshörn och nedstoppade små flaggor som berättade om etniskt ursprung. Porren stod ingen för. Men någon hade i sin research kommit över ingående fakta om porrindustrins syn på etnicitet och lönesättning. Jag lärde mig något nytt även denna kväll.
Igår hade Idyllen fest.
Vänner har öppnat ett kontor i Malmös mysigaste kvarter, Gamla Väster. De kallar sin plats Idyllen och här jobbar sex killar med form, film, foto och framför allt digitala medier. Eller varför begränsa sig. Kreativitet och kommunikation. Igår var det invigningsfest med burköl, chokladbollar och snittar.
Naturligvis har Idyllen en egen hemsida.
Måns, journalist och stolt men ingen idyllkille.
Olof i mitten bor på Idyllen om dagarna.
Emma från Sydsvenskan och förlovad med idyllenkillen Martin.
Martin hittar ni på Idyllen om dagarna. När han inte är på musikkonvent i Vancover.
Ludvig ramlade flest gånger på festen.
Ämnet på den här konversationen har garanterat något med digitala medier att göra.
Tempo och Idyll.
Det står i min kalender att jag ska gå på en byråkväll idag på Debaser. Jag har tittat på det länge nu och undrat vad jag menar. Men så avslöjades mina kråkanteckningar på Twitter (härregoud va brao). Det var till Idyllen jag skulle. Detta kreatörskontor som samlat massa vänner och bekanta har invigning. Garanterat yngre medelålder än veckans tidigare mingel och diskussionerna lär inte handla om print utan om webb. Men nu verkar det som att det börjar NU. Och det har jag definitivt inte räknat med. Ses kanske där senare ikväll om ni är kvar.
Slänger in en bild från en middag på Tempo i veckan då jag åt en smörig och jättegod rätt med vegetariska kroppkakor. De är så himla bra!
Kräfthöst
Jag är kär i traditioner och varje höst önskar jag att någon bjuder in på kräftor i bullerbystil. Då ska det vara långbord i en trädgård och gärna en insjö med kräftor som fiskas på morgonen och kokas i stora byttor. Kanske över öppen eld så som mina föräldrar gör i stugan i Småland. Annars får det bli i lägenhet som förra helgen med spontandans. Eller i en lummig mysig trädgård vid ett vackert hus i Landskrona som igår.
Vanja och Troy, barnen, Veronica och Drazen känns som min andra familj. Jag kan med andra ord vara rejält hängig och butter och känna mig hemma runt bordet ändå. Veronica var vacker i sin nya frisyr. Barnen höll hov på en ljudnivå som spädde på huvudvärken men kom undan med det för att de är söta. Troy hade gjort snaps med vinbär från trädgården som jag bara smuttade på. Hör på den här; jag körde hem.
Human, you haz forgotten my forkz
I fredags var det stora bokningsdagen. Air Asia, Singa och hämtthai från Green Mango (blev förresten besviken denna gång) var attribut under kvällen då vi bokade Hongkong och några andra destinationer i Asien.
Innan dess, vid sex på kvällen stack vi ner till det otroligt charmiga Möllevångstorget med den exotiska korvkiosken Sibylla när jag såg hela gänget på Volyms uteservering. Herregud, jag hade helt glömt att jag bokat in en fredagsöl med mina gamla sydsvenskanvänner och gick rakt in i dem. Slog mig för pannan och fick skämmas. Skyllde på min förkylning och att jag inte tittat i kalendern på hela dagen vilket inte var en lögn. Inte ens en vit. Hängde utanför och pratade företagskultur innan vi tog vår hämtmat och höll asienvaka.
Sen fick jag mms från Herr Kroon och Belfrage med bilder från vackra skaldjursfat för att locka ut mig i natten. Men jag var trogen min nästduk och soffa.