Måndag – min praktikant från Malmö Högskola börjar och mitt liv kommer bli lite lättare.
Tisdag – presentation i Stockholm av en kampanj. Alltid roligt.
Tisdag kväll – Kör Body step med ny koreografi på Forum.
Onsdag – Inget planerat på kvällen. TJOHO.
Torsdag – Middag.
Fredag – Fredag.
Lördag – Passa mitt brorsbarn för första gången.
Söndag – Bio.
Och finns över hela stan. Känns mycket mycket bra att avsluta veckan så här.
För att snart ta hem en snickarkille som jag brukade tjuvringa som tonåring (tjuvringde alla killar med långt hår) och sedan fira med bastardvin men den mest välklädda herren i stan och prata ut om livet. Sedan hem för att låna ut min dusch till en kompis och äta take away och sedan dricka drinkar med lesbiska basket- och fotbollsproffs utan en man i sikte.
Skyndar mig, cyklar till tåget. Har bråttom. Kommer dit och när jag står och svettlåser cykeln kommer jag på ”vad håller jag på med? jag skulle ju ta bilen idag!!”. Ger upp. Tar en kaffe. Och tåget mot Helsingborg.
Vad händer sen. Jag sitter på tåget, hör ”biljetterna tack” och utbrister högt ”men är jag helt dum i huvudet?”. Jag har, trots lugna 15 minuter på stationen, helt glömt bort att köpa biljett.
Jag får välja mellan att betala 800 kr i böter eller gå av i Lund. Det finns inga automater på perrongen utan man måste gå upp för trapporna och ut utanför stationen där det finns en (1) automat som fungerar med lååång kö. Dessutom funkar inga avgångsskyltar. Jag missar även nästa tåg.
Nu står jag här.
God morgon.
Förresten. Jag köpte min lägenhet idag. För en stund var jag miljonär sen tjoff var de borta. Hoppas jag norpade åt mig någon % ränta på de minutrarna. Under affären fick jag dessutom ett jobb. Säljaren är krögare och behövde hjälp. Ja, inte i köket alltså. Med marknadsföring. Jag åkte ut ur köket redan som sjuttonåring då jag försökte mig på att bena ut något kött. Köksmästaren vägde ”resterna” och övervägde att dra det på min lön. Jag är bättre på ord kan man säga.
Idag mötte jag en granne på Gamla väster som lät mig ta hand om hans mobilsamtal medan han hälsade på min bror. Jag tog luren, och i den fanns Torkild Strandberg. Kommunalstyrelsens ordförande i Landskrona. Samtalet löd ungefär så här:
Jag – Vet du vem det är?
Han – (blåst) va?! (blåst)
Jag – VET DU VEM DET ÄR?
Han – (blåååååååååååst)
Jag – Jag har bloggat om dig en gång.
Han (blåst) va?! (blåst)
Jag – Det är Karin Ericson
Han – Jag gissade det när du sa att du har bloggat om mig. (blåst)
Jag – Det blåser i Landskona eller?
