Då ska vi se hur det går med det

Inte prata bebisspråk med barnet efter att hen är två år. Helst inte alls. Behandla istället barnet respektfullt som en intelligent individ, ställ krav, var kärleksfull.

Inget godis eller läsk så länge det går.
Sedan lördagsregeln.

McDonalds är inte festligt. Det är ett nödvändigt ont. Ibland.

Låt barnet uttrycka sig själv, känslor och vilja, lägg inte orden i barnets mun.

Lita på barnets förmåga.

Uppfostra inte könsstereotypt.

Lär barnet manners.

Få barnet att våga drömma stort, vara självständigt och bry sig om andra. Respektera och vara snäll mot djur och natur.

Lär barnet respektera alla sorters människor, vara öppen och inte dömande.

Barnets utveckling är mitt ansvar. Med tålamod och vilja går det att förändra. Det är oftast inte barnen som inte kan utan föräldrarna som lata, får dåligt samvete eller är egoistiska. Läs på hur.

Förbered barnet för livet. Livet är inte rättvist.

Lär barnet förstå att ta hänsyn till andra och att ibland är det andas behov som går före.

Låt inte barnet stå i centrum i alla sammanhang. Låt inte allt kretsa kring det. Tänk på graden av odräglighet i tonåren.

Lär barnet samband mellan ge och få.

Lär barnet lyckan i att upptäcka, kunna och se. Var modig, res.

Kom ihåg att alla tycker inte att mitt barn är fantastiskt.

Lär för böveln barnet att äta ostron. Det finns inget som heter barnmat på restaurang. Det är ytterligare ett vuxet påhitt.

Ge honom allt han vill ha och behöver men låt honom aldrig fatta det.

Och så kramas så mycket som möjligt för sen kommer han inte vilja det.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

4 thoughts on “Då ska vi se hur det går med det

  1. Bra lista! Fast sista punkten känns svår- jag menar, om lillen vil ha en blixten mcqueen bil (eller vad han nu heter den där figuren), hur ska jag kunna ge honom den utan att han fattar det? Eller är det jag som är seg i päran nu?

    1. Jag vet inte. Mina föräldrar har lyckats med detta och gör det fortfarande. :-) Nu för tiden lånar de ut sina trädgårdsverktyg till oss, men så bara måste de ha samma verktyg själva just den veckan och får köpa nya till sig själva. Så plötsligt har vi fått verktyg.

  2. Fin lista! Jag har två små. Min käppregel inför första: hon ska äta allt som vi äter. Punkt! Efter tvåan är jag nöjd när den första äter upp åtminstone halva sin portion (och här pratar vi inte ostron). Barn nr 1 äter inget och barn nr 2 äter allt. Hoppas med ditt matintresse att du får en matintresserad son! Jag med mitt matintresse (och kock till man) fick en av varje ;) Det har inte alltid med uppfostran och vilja att göra. Det finns ointresserade barn.

    1. Åh nej, jag förlorar hoppet. Tänkte att föräldrars matintresse smittar. Sedan jag såg en tvååring sörpla ostron i Lissabon har jag tänkt att här blir det inga barnmenyer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *