Så var timmen slagen.

Malmöborna har på riktigt hittat ut från var de kan tänkas ha gömt sig under vintermånaderna.
Plöstligt är alla lagom brunbrända, vältränade och nyklippta. Klädda i de senaste väl genomtänkta köpen (det är ju trots allt snart sommarrea) och sipprar drinkar på stadens uteserveringar.
Som om inget hade hänt sedan de sista desperata svinkalla kvällarna i september 06.

Men det har gjort det va.

Man kan inte ungdå att tänka att vi skandinavier, speciellt vi i Öresund, lever upp så påtagligt på sommaren att det krävs både höst och vinter för att återhämta oss och bearbeta sommarens händelser. Det är ljuva romanser som går i kras eller bekantskaper som inte överlever ett liv utanför parasollens förlåtande skugga. Löften som inte uppfylls sig och saker som aldrig blir gjorda.
Efter hösten kullminerar vår ångest och allmäna elände till köpfest den 23 december. Dagen efter att vi kollektivt tröstäter oss feta nog för att få motivation att under våren säga upp vårt sociala liv för att få ordning på valkarna på gymmet.
Men sedan börjar solen lysa och parasoller, vingliga bord och stolar (knappast i kvalitativ symbios med priset på maten som ska dineras i deras sköte) dyker upp.

Allt är glömt och förlåtet och genast tar en ny manisk sommar över för de stackars Malmöborna.

Sushi mellan kullerstenarna på Koi, slagsmål om brunchborden i solen på coffeemaniac, bakisbuffé på Intermetzo, Brunch på Hilton, repliker som ”ska aldrig sätta min fot på sunkmöllan igen” minst en gång i veckan, stekheta botaniseringsorgier på Marty under rea månaderna i jakt på nedsatt Ralph Lauren (som slutar i att man köper fullpris), sommarbaden i Skanör och Falsterbo. Den ständigt återkommande repliken ”Ska aldrig mer sätta min fot på västra hamnen, det är bara pack och fjortisar – och sådana som beter sig som pack och fjortisar”.
Gud va härligt. Summer 2007 Here I come.

Dela gärna om du vill...

Facebook

Twitter