Med bara några dagar kvar av året, och när jag inte trodde att året kunde bli sämre så slog han till igen. Han där uppe.
Hej då Farfar.
Jag kommer aldrig glömma påskägget du gav mig i Småland, jag kommer inte glömma hur du älskade djur och matade våra hundar så att de blev feta, jag kommer inte glömma klockorna i din nedersta byrålåda i olika färger som jag fick välja mellan när jag kom till dig, jag kommer inte glömma din nerrökta lägenhet, hur du charmade alla damer och din pliriga busiga blick som du hade även mot slutet. Jag kommer inte glömma att du tog hand om Putte, min fågel, och din orgel som var det roligaste som fanns när vi hälsade på som små. Vi träffades så sällan nu när du flyttade tillbaka till Västervik men jag är glad att vi fick pratas vid några ord på din födelsedag. Jag kommer alltid komma ihåg din röst och ditt skratt. Och hur du alltid alltid sa ”det knallar och går”.
