Jag vet inte vad jag gett mig in på. Så kände jag när jag tittade på kartan när jag satt på bussen in mot Reykjavik. Jag är på Island och ska rida 20 mil genom den norra delen av Island, i höglandet. Delar där man inte kan ta sig fram på andra sätt än med häst eller till fots. Jag har åkt hit själv. Tillsammans med 12 andra från olika lönder ska jag göra strapatsen och vi kommer driva en flock med 70 lösa hästar mellan oss. Det kommer bli så mäktigt.
För två år sedan när jag var här genomförde jag en dröm jag haft, att rida på Island och fastnade. Jag fastnade för den knäppa naturen som gör en förvånad och stum varje dag.
För ljuset som är så klart och krispigt att det inte går att slita sig ifrån. Det är något väldigt speciellt med ljuset och solen strålar högt på himlen kl tio på kvällen, om det inte är hagelstorm förstås. Och så hästarna förstås. De små starka vilda sakerna som tar sig igenom alla marker och alla väder.
Nu är jag tillbaka. Om en vecka är jag i mål.
Waou!!! Shit vad coolt!