Drömmar sätter liv i mitt liv

Ambitioner for god sake people. Ambitioner. Det ligger förstås hos mig, människan får göra som hon vill. Men jag får krupp av bekvämhet, den obefintliga viljan att ta i. att sikta lite längre än det som är bekvämt. Utan drömmar skulle jag torka ut och vissna. Sitta på samma stol dag ut och dag in. Se samma människor, samma väggar, samma mönster, samma datorskärm, ha samma uppgifter, samma morgon, samma lunch, samma eftermiddag, göra samma sak, andas samma luft dag efter dag. År efter år. Samma får mig att undra varför man egentligen lever. För det går inte att leva om sitt liv. Så varför inte drömma och leva efter drömmarna. Att inte vara nöjd, att vilja mer är ett driv som får en att känna livet på tungan varje dag och ständigt upptäcka nya smaker. Därför tänker jag alltid på var jag vill nästa gång, vad jag vill se nästa dag, hur mitt nästa hem ska se ut och var nästa resa ska gå. Det gör mig stimulerad och det gör mig glad. Det får mig också att vara närvarande i varje dag. För att varje dag är en del av en tidigare dröm, något jag tagit mig till aldeles själv. Inte på en rak väg, inte utan att det gjort ont och inte utan svårigheter. Och inte är det perfekt. Men det är i alla fall mer än om jag inte vågat drömma större.

Tags: ,