Jag kanske skulle jobba med något i framtiden där man slipper tänka. Eller inte tänka, men att ständigt komma på.
Kom på.
Kom på.
Med blicken i skärmen och hoppas innerligt att en briljant idé ska födas. Känner sig allmänt icke produktiv och tom. Värdelös faktiskt. Sitter i en fåtölj och väntar. Någon går förbi och säger ”har du inget att göra”. Och aldrig har man arbetat så mycket. Men det syns inte och då är det kanske inte okej. För den som sitter och ständigt producerar. Ord, muttrar, kod. Medan jag ska…
Komma på.
Och det är i just den där kompåfasen det blir väldigt lite skrivet.
