Jag fick gnugga min ögon en extra gång när jag läste Carolina Gynnings krönika i morse. Nog för att jag var på ett fruktansvärt humör efter att ha sovit för lite, inte fått något kaffe och vält ut en låda med skit precis innan jag lämnade lägenheten men det här fick mig att helt sjunka i pmsvärde. Jag pratar då hormonellt och inte om färg.
Den annars, i mitt tycke, coola tjejen som aldrig rättar sig i ledet eller tänker på att tiga är guld skrev om hur hon blir vackrare och vackrare (läst smalare och smalare) när hon nu tänker på precis allt hon stoppar i sig. Så långt är det väl ok. Men att avsluta det hela med ”börja inifrån” skorrar illa i mina öron efter ett inlägg om utseende och matfixering. Jag förstår vad Carolina menar. Att det man stoppar i sig formar hur man ser ut. Men det lät bara så urbota dumt att hon måste måla tio fantastiska tavlor och uttala sig i tio fantastiska talkshows innan jag kan mjukna.
Jag försökte till och med läsa några meningar en gång till och förställde mig Carolinas röst. Det är ett hett tips om man missförstår msn-konversationer. Det kan vända en mening till det motsatta. Men ack nej.
