Jag blev just erbjuden att sitta i juryn för Falafel-VM som hålls i Malmö under Falafelfestivalen i helgen. Jag blir så klart tacksam och glad för en sådan fråga men frågade hur fördelningen såg ut och meddelade att jag hellre gav min plats åt exempelvis en kvinna från Yalla Trappan. För jag inte vill sitta i en jury för ett falafel-VM där övervägande jurymedlemmar är svenska medelålders matkritiker eller kockar. Det kan jag inte stå för. Om jag skulle tacka jag skulle det se ut just så.
Så då kan jag dra mitt strå till stacken och tipsade istället om att ha med en falafelmakare. Eller rättar sagt så tycker jag att om man anordnar Falafel-VM så måste man ha med en falafelmakare. Nu är det många av de mer kända och välrenommerade som faktiskt ska vara med och tävla och inte kan sitta i juryn men arrangören höll med och tog mina tips.
Jag är i alla fall stolt över att jag inte sa ja av smicker utan gjorde ett val känns rätt, att jag följer mina värderingar, och att jag agerat enligt dem. För det är lätt att ha värderingar. Men det är inte förrän man handlar som skillnad skapas. Och då kan även de små sakerna, som vilket bildval vi diskuterar i ett möte på reklambyrån, till ett ja eller nej att synas i ett sammanhang vara en del i en förändring. Samt att få andra att också tänka till.
Några roliga:
I Falafel-VM tävlar falafelmakare från främst Malmö och Köpenhamn men också från Japan(!) och Nederländerna.