Äntligen snyggkläder och klackar! Trodde jag. Är förpassad till stretchlinnen lätta att slänga fram ett par tuttar ur och skjortor. Något min garderob inte har ett överflöd av och jag är inte riktigt sugen på en shoppingtur på stan. Herregud jag har knappt fått ut min kropp i trädgården på en vecka. Vi började bra med restaurangbesök med nyfödd i Lund (under press av dålig sjukhusmat). Men nu känns till och med en tur med barnvagnen på grusvägen som ett jätteprojekt. Vet man att det innebär storskrik i tio minuter tar man hellre fram tuttarna i soffan för lugn och ro. Höjdpunkten på dagen är de gånger pappan tagit en tur med vagnen, huset är tyst och jag kan duscha, kanske till och med sminka mig – för ännu ett soffpass. För en person som sällan sitter ner är 12h amning typ per dagtid en minst sagt psykisk påfrestning. Och när mannen åker in till stan och tar en kaffe på Kaffebaren eller säger ”jag tänkte sova lite längre” undrar man vad Eva tänkte där i lustgården när hon straffade kvinnan för all framtid. Frihet vänner. Det är en lyx. Egentid kommer snart (förhoppningsvis) vara en del av mitt dagliga vokabulär.
