Jag drog ut min första tand och efter en vecka fick jag naturligtvis komplikationer. Varför ska jag undslippa liksom. Alla tandläkare har semester och jouren fick spola rent och badda med atibiotika och så sa hon strängt ”ät bara flytande, inga knäckebröd”.
Denna förmaning väckte direkt min inre rebell. Jag stegade ut, över gatan till Coop, köpte en påse godis som jag tryckte i mig på plats. Efter att ha ätit min sopplunch tog jag fram en påse chips och åt och tänkte HA. Ingen säger åt mig vad jag ska göra.
Det kändes bra efteråt. Även om det var en typisk tyst hämnd som bara drabbar en själv.
