Från Yacht till höj och sänkbar barnsäng

Är just nu, av olika anledningar, inne på temat ekonomi. Efter att ha spenderat några dagar på Franska Rivieran för första gången i mitt liv, tittat på fantastiska villor med terrasser mot havet i bergssluttningar och druckit kaffe med utsikt över monsterstora privata båtar i vackra hamnar, kommer jag hem och läser en krönika som ifrågasätter det som i texten kallas ”Svenssonliv med nymoderatisk guldkant”. Hur ska det gå med samhällsansvaret när människor strävar efter detta liv frågar sig skribenten? Linas matkasse, bostadsrätt, höj- och sänkbar säng och semesterresor är några av de saker som tas upp. Med minnet av en nanny som delar ut varma handdukar på en enorm Yacht i hamnen efter det att barnen ätit upp sin glass , eller palatsen kilometer efter kilometer längs Istanbuls kust konstaterar jag att Sverige har ganska lite rikedom att tala om.

Så länge man inte använder statens pengar till lyxresor som Staffanstorpspolitikerna nyligen eller skattefuskar bidrar man till samhället, till exempel genom skatt. Vårt samhälle är byggt på detta smarta vis oavsett vem som styr. (Nej, jag är inte för ytterligare ett jobbskatteavdrag och tycker det finns viktigare åtgärder, även om jag förstår anledningen och effekten av det första avdraget).  Andra sätt är att engagera sig ideellt eller bidra till olika organisationer genom att skänka pengar. Samt att rösta på något parti som man tror gagnar Sverige i framtiden. Jag gissar att många av de som klagar över människor som strävar efter och lever detta liv ”med guldkant” inte på något sätt tar ett större samhällsansvar än dem de klagar på. Mycket snack. Alltid mycket mycket snack och lite verkstad. Och medan snacket går är det någon annan som tar samhällsansvar. Kanske till och med samma person som har Linas matkasse.